Magnus skall åka hem till Sverige den 19.3 så vi var tvungna att komma tillbaka till Martinique igen och lämna av honom. Han skall flyga hem till Sverige igen och lämna oss ensamma på båten. Han flyger med samma flygbolag som vi kom ner med, Air Caraïbes. Det är ett av de bättre flygbolagen vi flygit med men det kanske inte säger så mycket eftersom det kommer från en person som är frequent flyer hos Aeroflot. Runt 350 euro för en enkel biljett fick vi betala ner hit från Paris, bra pris med tanke på att Air France ville ha 11000 kr för en enkel biljett. Tilläggas kan att T/R hos tidigare nämnda bolag kostar 5500 kr, måste vara ett geni som sätter deras biljettpriser.

Magnus skulle alltså snart åka hem och lämna oss ensamma med båten. Båten är rätt så stor och fullproppad med saker, elektronik och utrustning som vi var tvungna att gå igenom och lära oss. Hur skall vi någonsin vilja segla utan vindroder, radar och autopilot? Maxi 95:an (Matilda ) är betydligt större än Urbans IF båt och min gamla Magnifik Midget men ändå har vi extremt ont om utrymmen och allting är packat som ett värsta tetris spel. Det kan även nämnas att det inte är någon större njutning att vara nere i ruffen och gräva runt i alla utrymmen när det är över 32 grader varmt i skuggan och svetten rinner på den kalsongbeklädda besättningen. Tur att ett svalkande dopp bara är 1 meter från oss under den största delen av tiden.

Min kollega och tillika fransklärarinna bad mig skriva om Martinique som enligt vissa skulle vara en mycket vacker ö. I dagsläget vet jag inte ännu om jag kan hålla med om det påståendet. Vi har dock inte sett så mycket av ön. Vi landande i Fort de France och blev upphämtade med en bil som Magnus hade hyrt. På väg till båten såg vi inte något speciellt som skulle göra att man verkligheten älskade Martinique. Efter en veckas segling och otaliga öar kan man konstatera att Martinique är billig och har bra service. Det finns till och med en McDonalds här i hamnen, vilket också blev den första restaurangen vi åt på i karibien. Att äta på restaurang här nere är dyrt, vi tyckte 200 kr för en pasta på Bequia var för dyrt så det blev en Big Mac & co för 7 euro. Martinique har även gett mig en annan uppenbarelse, min franska kunde varit bättre. De två ord som jag kommer ihåg från skolan kommer man inte långt med. Allt är verkligen på franska och de kan ingen engelska, det är inte så att de vägrar prata engelska utan de kan helt enkel ingen. Alla är dock verkligen trevliga och vänliga och det blir mycket pekande, gester och leenden.

Idag efter att Magnus hade åkt hem skulle jag o Sanna handla mat ensamma för första gången på resan. Vi ligger för ankare bland tusentals andra båtar utanför marinan eftersom det inte finns någon plats för oss där. Detta betyder att vi var tvungna att åka med Magnus hemmabyggda jolle till dingebryggan. Om Magnus jolle kan man skriva en hel bok men i korthet kan man säga att Urban drömmer om att sänka den och låta den bli en del av korallrevet. Urban kommer inte att behöva göra det jobbet ensam. Jollen är Magnus egen konstruktion och är hur bra som helst om man är ensam men sitter man tre blir man rejält blöt och riskerar även att falla i vattnet. Idag var det alltså min och Sannas tur att åka första gången ensamma med jollen. Vi har ca 500m in till jollebryggan som ligger närmast affären men just denna dag blåste det riktigt mycket för att vara en skyddad hamn (över 12 m/s i byarna). Båten var relativt nytankad, dagen innan men vi kom bara 100 m innan soppan tog slut och vi fick börja ro. Jollen går inte bra med motor men den går ännu sämre om man skall ro i stora vågor. Som tur var kom en annan dingeägare och puttade oss till bryggan. Det finns en billig och relativt stor affär i viken där vi ligger för ankar, smarta som de är har de byggt en bra brygga som man kan ta ner shoppingvagnarna till. Framför allt är det massor av vatten som går åt eftersom vi är 3 på båten och allt vatten måste köpas. Vi börjar redan smått förbereda bunkringen inför Atlantöverfarten så vi testar sådant som kan tänkas vara gott o billigt. Idag blev det bara en halv shoppingvagn men imorgon skall vi storhandla.

Imorgon bitti skall vi tidigt på morgonen åka först till Fort de France och sedan på kvällen göra en nattsegling till Porthmouth på Dominica. Det är ungefär 64 sjömil till Dominica vilket betyder att man inte kan segla på dagen eftersom man inte hinner komma fram innan det blir mörkt. Vi behöver träna nattsegling, framför allt jag, så det är lika bra att börja redan nu. Därför är planen att lämna Martinique på kvällen och komma fram precis när solen går upp.

Idag har all tid gått till att förbereda segling utan Magnus. Vi har stuvat om och packat hela båten så att vi får mera plats där vi mest är. Tidigare har oftast sittbrunnen varit full med dricka och andra saker som vi inte haft någon plats för. Vi har även passat på att tvätta. 10 euro kostade en stor maskin, eftersom vi inte hade så mycket småmynt fick vi lov att stoppa allting i en maskin. Hon som hade hand om tvätteriet kunde inte ett ord engelska men efter lite skratt och gester fick vi igång maskinen och efter 40 min var allting klart.

Vi har även reparerat en del småsaker som gått sönder under seglingen men nu ikväll fungerar allting tip top. Förutom att vi ännu inte lyckats varken sända mejl eller ta emot väderfiler med kortvågsradion eller satellittelefonen. Passade även på att hämta lite vatten bort på disel bryggan som ligger längst ut i marinan. Vatten här kostar 1 euro för 100l. Detta vatten dricker vi inte utan använder det till matlagning, diskning och att skölja bort saltvattnet efter ett dopp.

Matildas besättning genom Robert Storbacka