25 - 26 mars – ok tecken av Jaques Cousteau

Strax efter kl 03 på natten kom vi fram till kusten av Guadeloupe. Vädret var bra och regnet höll sig borta. Ändå blev seglingen halvjobbig när vi kom fram till kusten eftersom det vimlade av mötande segelbåtar och fartyg så hela tiden fick man koppla bort Popeye och styra själv. Inte lätt att stå och handstyra när vattnet slår in i sittbrunnen och båten kränger fram och tillbaka. Man vill verkligen låten vindrodret sköta styrningen.

Vi har inte tänkt stanna länge på Guadeloupe utan målet vi siktade på heter Pigeon Island och ligger i ett nationalpark som självaste Jaques Cousteau har upprättat. Enligt honom var detta ett av världens bästa dykplatser på hans tid.

Det är ingen stor vik som vi ligger ankrad i, vi ligger här med 5 -6 andra segelbåtar. Man får inte ankra i själva nationalparken så vi ligger på ankar precis utanför. Istället tog jag och urban vår ”underbara” jolle ut till bojar som finns över allt i parken så att man inte skall behöva ankra dykbåtar. Med en halvfylld jolle med vatten kom vi efter ca 500 meter fram till en helt underbart bra dykplats som jag och Urban snorklade på. Vi visste att självaste Mr Cousteau står som en staty någonstans på botten, frågan är bara var. Vi antog att han skulle finnas där många andra dykbåtar trängdes så vi förtöjde båten nära dem och hoppade ner i vattnet i jakt på en staty. Sikten i vattnet var helt otroligt klar med en bra bit över 30 m och temperaturen var som vanligt 28 grader, vilket är för kallt för vår käre kapten. Efter ett tags letande hittade vi Cousteau stående på sandbotten på 12 meters djup. Enligt myten skall man för all framtid få tur med dykningen om man klappar honom på huvudet. Han står som en byst nere på botten och visar ok tecken som alla dykare gör när allting är bra och står rätt till. Efter att både jag och Urban klappade honom flera gånger dök vi vidare så länge vi orkade och hade värmen. Detta var ett perfekt rev att snorkla på och Urban tjöt av glädje precis så som ett gäng morgontrötta skolelever på väg till skolan inte gör.

Vi tog även vi alla tre i land med jollen fastän det var lite bökigt eftersom det inte fanns någon jollebrygga. Det kommer inte alls så stora vågor men det är ändå tillräckligt svårt att ta sig någorlunda torr i land. Det var helt underbart att komma i land, det märks att ön är under franskt styre. Här fanns soptunnor över allt där vi kunde slänga vårt skräp. Det fanns till och med toaletter på land, första gången jag suttit stabilt på en toalett på 2 veckor. Men det bästa av allt var ändå att det fanns duschar på stranden. Första gången jag duschat i färskvatten sedan jag lämnande Umeå den 8 mars. Pricken över i:et var att det fanns hyfsat billig pizza och gått kaffe.

Nästa dag skulle Urban föröska klarera in vår båt i en annan stad som ligger ett tiotal km från viken där vi nu låg. Vi låg alltså för ankar olagligt i Guadeloupe men det tänkte Urban ändra på genom att ta bussen till staden o klarera in. Efter flera timmar i öken temperatur och ingen buss så brörjade Urban bli riktigt less. När så äntligen en buss kom upptäckte urban efter 1 timme att bussen svängde och vände tillbaka innan var framme dit Urban ville. Så vi fick skippa att klarare in på Guadeloupe och dra en bra historia på Antigua om varför vi kom direkt från Dominica och inte stannande på Guadeloup.

Jag passade även på att göra ett tubdyk när jag nu var på ett sådant bra dykplats. Jag upptäckte att fransmännen är lite mera äventyrliga dykare än andra nationaliteter, de vill dyka djup o länge. Jag har aldrig var nere så länge och så djupt men roligt var det. Vi dök på ett vrak som låg på 40 meters djup och som vimlade av barracudor. I början av dyket kastade man ner en blänkade matsked och såg hur barracudorna bet som galningar på skeden. Man ville gärna att de lät bli att bita i mina blänkade guldringar på fingrarna.

Inatt bär det vidare mot Antigua.

Matildas besättning genom Robert

24 mars – Indian river och Pirates of the Caribbean

Efter den hårda nattseglingen till Dominica var vi alla extremt trötta och somnade redan kl sex på kvällen. Det var en hård men lärorik nattsegling och nu kommer vi att göra den mesta av vår segling på natten för att både spara tid och lära oss. Vi lär ju inte komma undan nattsegling på Atlanten.

Dominica är en väldigt annorlunda ö jämfört mot de andra öar som vi besökt här i karibien. Hamnen är full av vrak efter gamla båtar som ligger längs hela viken och inklareringskontoret ligger längst borta i en fallfärdigt byggnad som mera är till för att serva lokalbefolkningen än långfärdsseglare. Men att klarera in och ut ur landet gjordes på samma gång och kostade oss bara 40 caribbean dollar(ca 100 kr) för oss alla tre. Vi har överlag inte alls stött på den jobbiga och byråkratiska inklareringen som vi läst om hos så många andra seglare,men den kommer väl när vi skall mera norrut.

Porthsmouth hade framför allt en sevärdhet som vi var där för att besöka och det är Indian river som rinner ut i staden. Det var inte alls svårt att fixa en resa upp för floden, det var bara att gå till utloppet och där fanns massor av guider som ville ha oss på just deras båt. Urban hade redan pratat med en kille vid namn Roy och han var direkt framme vid oss och ville ha oss som kund. Han skrattade hela vägen upp och ner för floden och hans skratt lät som den värsta sönderröka rastafaris. Det finns ganska gått om Bob Marley typer här nere i karibien och vissa ser ut som om att de inte har många dagar kvar att leva.

Roy rodde oss upp för floden i vad enligt honom var en mile men kanske några hundra meter i verkligheten. Jag är mycket imponerad hur någon överhuvudtaget lyckas ro hans båt i motström upp för floden, så han var helt klart värd de 50 caribbean dollar per person han ville ha. Floden och träsket runt den är nationalpark så inga motorer är tillåtna. Resan uppför floden är magisk med ett djur och växtliv som man bara normalt ser på tv. Överallt längs floden växer träd vars rötter ringlar sig som ormar längs marken och på så sätt skyddar flodbanken mot vattnets erosion. Floden ligger under vattenytan den första biten och vattnet är därför bräckt och har lite andra fiskar än de man hittar i havet.



Några minuter in på färden börjar Roy plötsligt ro tillbaka eftersom han tyckte sig sett något i ett träd lite längre bort. Efter ett tag ser vi alla vad han hade upptäckt, en närmare 2 meter lång pytonorm som ligger slingrad runt toppen av ett träd i väntan på att en måltid skall komma förbi. Ormen ligger ganska högt uppe slingrad runt en gren och jag kan inte förstå hur han kunde upptäcka den. Det är först när jag analyserar mina digitalfoton som jag med säkerhet kan säga att jag också såg ormen. Lite längre fram ser vi även några leguaner som sitter på en kvist.

Indian river är inte bara känd för sitt djurliv utan även för att några scener ur Pirates of the Caribbean spelades in här. Det är scener ur när man hämtar häxan Calypso som man spelade in här. Trädens rötter som slingrar sig gör hela platsen magisk och passar utmärkt i en film.

Vid slutet av turen kommer man fram till en bar som serverar drinkar och juicer och Urban fick äntligen sin första kokosnöt. Hela resan har Urban drömt om att få prova en nöt och nu till sist uppfylldes hans dröm. Själv tyckte han upplevelsen var intressant men någon kulinarisk måltid blev den inte. Kokosnötter är egentligen rätt så smaklösa och tråkiga men när man hela tiden ser de hängande högt ovanför ens huvuden vill man så gärna ha tag i en. När man väl fått tag i en blir man rätt så besviken på smaken och innehållet.

Om tonfisken inte kommer till Robert så får väl Robert köpa sig en tonfisk tänkte jag efter att utflykten längs Indian river var slut. Min fiskelycka har hittills varit sämre än noll, ända jag lyckats göra är att fånga en örlogsmanet och trassla in alla lina. Men skam den som ger sig, eftersom Urban fick sin kokosnöt skulle jag få min tonfisk. Efter utflykten passade vi på att köpa tonfisk av lokalbefolkning som sålde sin fångst längs stranden. För över 2 kilo färsk tonfisk, skivad i kotletter fick jag betala 60 kr. Samma mängd tonfisk hemma i Umeå hade kostat mig mera än ett dagsverk. Liksom Urban blev besviken på sin kokosnöt blev jag besviken på min fångst. Det visade sig vara jobbigt och svettigt att steka fisken, hade varit bättre med en grill. Till råga på allt blev vi mätta efter att ätit varsin kotlett, vilket gjorde att vi kasserade över 1 kilo prima tonfisk.

Dominica är helt underbart fullt med frukt överallt förutom i affärerna. Var man än går ser man bananträd, mangoträd och brödfrukter men det är inte så lätt att köpa i affärerna. När man väl lyckas hitta någon som säljer dessa på gatan kan man ha tur och få ett helt dussin för några kr. Så inför avfärden köpte vi massor av mango, bananer och apelsiner för en tiondel av vad vi fick betala på Bequia.

I viken där vi ligger finns många andra segelbåtar och en av dem är svenska båten Elin Alida. Ingela och Mats som seglar henne bjöd över oss på vår första Sun Downer hittills i karibien. Det är en Bruce Roberts stålsegelbåt och en av de finaste båtarna som jag varit inne i och när jag blir stor vill jag också ha en sådan båt.

Eftersom vi har ont om tid och vill se så mycket av karibien som möjligt seglade vi vidare kl 12 på natten. När vi fått upp ankaret och passerat en mångmiljon dollar båt på våg ut mot havet kom en lokal motorbåt förbi och kollade vad vi höll på med. De sitter nämligen vakt dygnet runt och kollar så att ingen stjäl några båtar eller annat. Känns otroligt tryckt och bra ,vi gillade verkligen Domminca och hade gärna stannat där i fler dagar.

Denna gång var vi mera förberedda på nattsegling och resan mot Guadeloupe gick som en dans. Inför resan packade vi noggrant vår grabbagg och gick igenom vad vi ville ha i den. Kändes lite konstigt att förbereda för att behöva lämna båten och kanske hamna i en situation där man riskerar dö. Vi bestämde att alla har varsin bagg att ta hand om. Jag har hand om den största och viktigaste, den innehåller en bärbar vhs, watermaker, vattenflaska, lite mat, en nödraket och en spotme(kan sända efter nödhjälp via satellit). Egentligen behövs inte en nödraket eftersom de finns i livflotten men vi hade plats och tänkte den kan vara bra att ha. Urbans väska innehåller pass och andra värdehandlingar samt att han även ansvarar för att ta med Epirb som sänder efter nödhjälp via satellit. Sannas ansvar är att ta med satellittelefonen som sitter i en bärbar väska. Går allt bra och vi får med oss alla saker i livflotten samt att allting fungerar så har vi nästan overkill i möjlighet att kontakta räddnigshjälp. Får bara hoppas någon är tillräckligt nära för att kunna undsätta oss i tid.

Matilda rusade fram i över 6 knop i kulingbyarna över sundet mot Guadeloupe och denna resa höll sig sjösjukan borta.

Matildas besättning genom Robert

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:17.00555
Longitude:-61.76228
GPS location Date/Time:03/27/2010 16:21:24 CET

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=17.00555,-61.76228&ll=17.00555,-61.76228&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:16.17222
Longitude:-61.77887
GPS location Date/Time:03/25/2010 14:40:46 CET

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=16.17222,-61.77887&ll=16.17222,-61.77887&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

23 mars - Kuling, sjösjuka och paradisöar.

Ack vad vi svenskar ar bortskämda med söndagsöppet. Även om jag bott snart tre år i Berlin har jag ännu inte vant mig att ingenting ar öppet på söndagar. I Berlin har i alla fall fiken öppet på söndagar, men i Fort de France var inte ens minsta kafe öppet. Vi hade stannat till i Fort de France for att vänta ut dagen i Karibiens största stad. Vi hade föreställt oss liv och rörelse, full av folk och kommers, men fann en stad som var så tom på folk att det kändes som en kliche ur en spagettiwestern. Snart skulle den onde, den gode och den fule stiga ut ur den enda öppna saloonen med en kokosnöt i handen och en mariuanacigg i mungipan och med svettig panna titta skumt på de dumma strangers som trotsar middagshettan och söndagsvilan. De utmattade turisterna och den ur siestan nyvaknade rastan skulle titta på varandra och till sist skulle tystnaden brytas av ett: Yo man, how are you doing? Two for a dollar...
Well, så blev det inte. Vi spatserade genom de stängada gatorna med de färgglada platsjalusierna och fann till slut en fruktmarknad som var öppen. Där kunde vi bland annat få köpa en annanas för drygt 60 spänn om vi ville. Vi gick vidare... Hur som helst fann vi tillslut en öppen restaurang. Serverade både mat och dricka. Snabb service i en luftkonditionerad lokal. Minns inte exakt namnet nu, men hade två gyllene bågar som logotype som Robert tyckte verkade väldigt exklusivt och förtroendeingivande :-)

Anledningen till att vi väntar ut dagen är inte bara för att skydda oss mot hettan, utan för att det vi vill komma fram till vårt mål på dagtid. Då avstånden mellan öarna ar ratt stora seglar man med fördel på nätterna istället. Vi hade bra vind ut från Fort de France. Väderrapporten hade lovat 20 knops vind från ost. Vi seglar ju på läsidan av öarna och får inledningsvis därför ganska lugn segling. En allt klarare måne ger oss ledljus och kvällen är ljum.

Ända tills vi når sundet. Jag hade nämnt den kommande förandringen i vind- och vågförhållandena efter norra udden pa Martinique, men räknade med ungefär 10-12 m/s. Vi fick nästan det dubbla. Med inrullad genua och revad stor skumpade vi fram över sundet. Fröken Ariel bjöd upp Matilda till dans och hon följde. Hon är inget annat an ev förklädd dansgudinna. Hon dansade och log medan Neptun slog på trumman. Då dyningarna mot slutet var så stora att man inte längre såg horisonten kan man sluta sig till att de är större än två meter. Robert anade att de kanske snarare närmade sig tre, men det är svart att uppskatta i svarta natten. Vi blev sjösjuka hela bunten och längtade efter att komma i lä för den stora ön Dominica som vi såg långt där framme i norr.

En fördel med bra och stabil vind är att Popeye kan sköta styrningen (Matildas vindroder). När man ligger i lä för en ö är det så klart rätt behagligt, men då vindarna skrotar fram och tillbaka far man fram och tillbaka som en studsboll och man styr med fördel for hand. Så fort vindarna är hyfsat stabila kan man sätta Popeye att styra och koncentrera sig på annat. Som att läsa, sova eller kräkas, vad som för tillfallet känns mest aktuellt. För oss blev det inte så mycket av de två första alternativen den kvällen.

Det här later kanske romantiskt i överkant, men det är många som har slagits av samma sak. Färgen på Atlantens djupa vatten. Och det är som folk säger, färgen ar helt unik. Inte ens Robert och Sanna som dykt i världens alla hav har sett något likande. Jag har inte ens ett svenskt ord som kan beskriva färgen. Man kan inte se sig trött.

När vi närmade oss Dominica och vinden hade mojnat närmade sig 0 m/s och solen eldar på sitt värsta slängde jag mig i vattnet och hängde på ett rep, släpande efter baten. Vattnet är kristallklart då solen står i zenit kan man se solstrålarna sträcka ut sig mot botten och när man hänger där på repet känns det som att flyga. Hyfsat skönt faktiskt.

Dominica är en av de bördigaste platserna vi besökt hittils. Ön är väldigt hög och får molnen att fälla ut sitt regn över bergsidorna och förvandla ön till en fuktigt regnskog. Ön är Karibiens fruktcentrum och längs gatorna växer mangoträd och vägarna ar fulla av pickuper svårt överlastade med bananer, kokosnötter, mangos eller vad det nu månde vara. Även de människor som inte vill sälja något (de är förstaås inte i majoritet, ickeforsäljarna alltså) bemöter dig med ett Hello, have a nice day! Det är väldigt trevligt.



Hamnen tillhör utan tvekan den blåsigaste vi besökt. Varannan minut är det helt vindstilla, nästa minut går vindbyarna upp till ibland 17-20 m/s. Hamnen är rätt djup och det var svårt att från ytan se ut en sandplätt att ankra på. Då botten består av mest gräs är sannolikheten att hamna just där ratt stor och vi draggade därför säkert hundra meter igår. Det hela löste sig ju ganska lätt eftersom både Robert och jag gillar att dyka och kunde därför flytta ankarna (jo, vi har två) manuellt till en liten sandplatt vi hittat. Nu draggar vi inte mer.

Vi börjar vänja oss vi att göra allt möjligt i kulingvindar. Sova, äta går väl hyfsat. Gå på toa är en svettig utmaning, men idag tog vi våra nyvunna kunskaper the very edge och Robert friserades i 15 m/s! Bara en sådan sak. (Well, det skall sägas att vi låg for ankar, men ända:-) Idag skall vi ta vår nyklippta besättningsman ut på utflykt och utforska Indian river och beundra regnskogen från floden. Mer om detta senare. Over and out.

Matildas besattning genom Urban.

Magnus skall åka hem till Sverige den 19.3 så vi var tvungna att komma tillbaka till Martinique igen och lämna av honom. Han skall flyga hem till Sverige igen och lämna oss ensamma på båten. Han flyger med samma flygbolag som vi kom ner med, Air Caraïbes. Det är ett av de bättre flygbolagen vi flygit med men det kanske inte säger så mycket eftersom det kommer från en person som är frequent flyer hos Aeroflot. Runt 350 euro för en enkel biljett fick vi betala ner hit från Paris, bra pris med tanke på att Air France ville ha 11000 kr för en enkel biljett. Tilläggas kan att T/R hos tidigare nämnda bolag kostar 5500 kr, måste vara ett geni som sätter deras biljettpriser.

Magnus skulle alltså snart åka hem och lämna oss ensamma med båten. Båten är rätt så stor och fullproppad med saker, elektronik och utrustning som vi var tvungna att gå igenom och lära oss. Hur skall vi någonsin vilja segla utan vindroder, radar och autopilot? Maxi 95:an (Matilda ) är betydligt större än Urbans IF båt och min gamla Magnifik Midget men ändå har vi extremt ont om utrymmen och allting är packat som ett värsta tetris spel. Det kan även nämnas att det inte är någon större njutning att vara nere i ruffen och gräva runt i alla utrymmen när det är över 32 grader varmt i skuggan och svetten rinner på den kalsongbeklädda besättningen. Tur att ett svalkande dopp bara är 1 meter från oss under den största delen av tiden.

Min kollega och tillika fransklärarinna bad mig skriva om Martinique som enligt vissa skulle vara en mycket vacker ö. I dagsläget vet jag inte ännu om jag kan hålla med om det påståendet. Vi har dock inte sett så mycket av ön. Vi landande i Fort de France och blev upphämtade med en bil som Magnus hade hyrt. På väg till båten såg vi inte något speciellt som skulle göra att man verkligheten älskade Martinique. Efter en veckas segling och otaliga öar kan man konstatera att Martinique är billig och har bra service. Det finns till och med en McDonalds här i hamnen, vilket också blev den första restaurangen vi åt på i karibien. Att äta på restaurang här nere är dyrt, vi tyckte 200 kr för en pasta på Bequia var för dyrt så det blev en Big Mac & co för 7 euro. Martinique har även gett mig en annan uppenbarelse, min franska kunde varit bättre. De två ord som jag kommer ihåg från skolan kommer man inte långt med. Allt är verkligen på franska och de kan ingen engelska, det är inte så att de vägrar prata engelska utan de kan helt enkel ingen. Alla är dock verkligen trevliga och vänliga och det blir mycket pekande, gester och leenden.

Idag efter att Magnus hade åkt hem skulle jag o Sanna handla mat ensamma för första gången på resan. Vi ligger för ankare bland tusentals andra båtar utanför marinan eftersom det inte finns någon plats för oss där. Detta betyder att vi var tvungna att åka med Magnus hemmabyggda jolle till dingebryggan. Om Magnus jolle kan man skriva en hel bok men i korthet kan man säga att Urban drömmer om att sänka den och låta den bli en del av korallrevet. Urban kommer inte att behöva göra det jobbet ensam. Jollen är Magnus egen konstruktion och är hur bra som helst om man är ensam men sitter man tre blir man rejält blöt och riskerar även att falla i vattnet. Idag var det alltså min och Sannas tur att åka första gången ensamma med jollen. Vi har ca 500m in till jollebryggan som ligger närmast affären men just denna dag blåste det riktigt mycket för att vara en skyddad hamn (över 12 m/s i byarna). Båten var relativt nytankad, dagen innan men vi kom bara 100 m innan soppan tog slut och vi fick börja ro. Jollen går inte bra med motor men den går ännu sämre om man skall ro i stora vågor. Som tur var kom en annan dingeägare och puttade oss till bryggan. Det finns en billig och relativt stor affär i viken där vi ligger för ankar, smarta som de är har de byggt en bra brygga som man kan ta ner shoppingvagnarna till. Framför allt är det massor av vatten som går åt eftersom vi är 3 på båten och allt vatten måste köpas. Vi börjar redan smått förbereda bunkringen inför Atlantöverfarten så vi testar sådant som kan tänkas vara gott o billigt. Idag blev det bara en halv shoppingvagn men imorgon skall vi storhandla.

Imorgon bitti skall vi tidigt på morgonen åka först till Fort de France och sedan på kvällen göra en nattsegling till Porthmouth på Dominica. Det är ungefär 64 sjömil till Dominica vilket betyder att man inte kan segla på dagen eftersom man inte hinner komma fram innan det blir mörkt. Vi behöver träna nattsegling, framför allt jag, så det är lika bra att börja redan nu. Därför är planen att lämna Martinique på kvällen och komma fram precis när solen går upp.

Idag har all tid gått till att förbereda segling utan Magnus. Vi har stuvat om och packat hela båten så att vi får mera plats där vi mest är. Tidigare har oftast sittbrunnen varit full med dricka och andra saker som vi inte haft någon plats för. Vi har även passat på att tvätta. 10 euro kostade en stor maskin, eftersom vi inte hade så mycket småmynt fick vi lov att stoppa allting i en maskin. Hon som hade hand om tvätteriet kunde inte ett ord engelska men efter lite skratt och gester fick vi igång maskinen och efter 40 min var allting klart.

Vi har även reparerat en del småsaker som gått sönder under seglingen men nu ikväll fungerar allting tip top. Förutom att vi ännu inte lyckats varken sända mejl eller ta emot väderfiler med kortvågsradion eller satellittelefonen. Passade även på att hämta lite vatten bort på disel bryggan som ligger längst ut i marinan. Vatten här kostar 1 euro för 100l. Detta vatten dricker vi inte utan använder det till matlagning, diskning och att skölja bort saltvattnet efter ett dopp.

Matildas besättning genom Robert Storbacka

18 - 19 mars - Tillbaks till Martinique

Idag ska vi påbörja seglingen tillbaka till Martinique så det kommer att bli den andra lite längre seglatsen under denna resa, över 100 sjömil. Det var en blåsig natt i hamnen i Port Elisabeth och vi vaknade flera gånger av kraftiga vindbyar som skakade om hela båten. Magnus väcker oss till frukost kring halv åtta och vi hinner knappt sticka upp våra huvuden från ruffluckorna när vi hör en båt som närmar sig och någon ropar glatt ”Good morning”. Det visar sig att det är några båtar som kör runt på morgonen och säljer frukost till det nyvakna båtfolket i hamnen. Egentligen ingen dum idé fastän det förstås kostar lite mer än i affären på land men då vi har ont om vatten och saknar frukostbröd så slår vi ändå till. Inte dumt med nybakat bröd och gröt till frukost. Efter att ha avslutat frukosten börjar besättningen sjöstuva grejerna på båten medan Urban tar dingen till land och klarerar ut oss från Saint Vincent and the Grenadines. Dags att lämna ett av världens finaste länder.

Vi kommer iväg runt elva och har riktigt bra vind och farten är runt 5 knop. Eftersom värmen är olidlig när man seglar och solen skiner som värst så passade Urban testa svalka sig genom att ösa upp havsvatten och skölja sig framme på däck. Är det rätt vind och lite vågor kan man vistas framme på däck men om det blåser hårt och går vita gäss kan det rent av vara farligt. För att vi inte skall riskera falla av från båten har vi alltid krokat fast oss i säkerhetsselen som fästes i flytvästen och en lina på båten. Att falla i på dagen kanske inte är det allra farligaste men en stormig natt mitt på Atlanten är chansen inte stor att man hittar en person som ligger i vattnet.
>

Detta var en vacker dag för segling och även om det är en del vågor i början så kan man ändå njuta och läsa under färden och Robert släpper ut sin fiskelina igen i hopp om att fånga middagsmat åt oss. Plötsligt ropar Robert till om att det flyter någonting i vattnet. Och mycket riktigt, vi har hamnat i ett helt stim av maneter. Detta är inte vilka maneter som helst utan det ökända Portugisisk örlogsman. Sanna blir djupt besviken då hon alltid föreställt sig att dessa maneter är ganska stora fastän de i verkligheten bara är sisådär 10-15 cm stora (med långa giftiga tentakler under vattnet). Där var den världsbilden förstörd. Efter ett tag dyker det upp funderingar kring om fiskedraget eventuellt är för lätt och fiskeutrustningen ombord plockas fram för inspektion. Vad som gick fel när det nya draget skulle läggas i vet jag inte men det börjar höras en del muttranden från aktersidan där Robert och Magnus sitter och håller i var sin ände av 100 meter intrasslad fiskelina. Vilken syn och tyvärr så går linan inte att rädda utan den måste klippas av. Den enda fångst Robert fått hittills är en slemmig, giftig manet som trasslat in sig i delar av fiskelinan och som nästan följer med i sittbrunnen när Magnus ska bärga in fiskelinan. Ingen fisk till middag alltså men Urban fixar en cous-cous sallad med champinjoner, majs och ananas.

>

Nattseglingen började bra med en vind som höll i sig nästan hela natten. Men när vi kom i lä av Saint Lucia mojnade vinden till sist. Saint Lucia är ett eget land som skall vara riktigt fint men vi tycker det blir för dyrt med visum och alla anda avgifter som krävs av oss. Överlag är det billigt att besöka de flesta öar och länder här var vi håller till eftersom de tillhör EU. Länder och öar som tillhör EU går snabbt och enkelt att klarera in och det kostar inget. Det är inte alltid självklart vilka öar som är egna länder bara genom att titta på namnet o kartan. Nästan alla öar är gamla kolonier och har engelska eller franska namn. St. vincents och grenadierna är ett eget land men alla talar engelska. Fastän det finns många öar och länder är det bara två valutor som gäller i de länder vi rör oss i. Euro i de länder som tillhör Europa och karibiska dollar i de andra. Angående pengar är det en sak som är väldigt underbart här nere och det är att man kan betala med Visakort nästan över allt. I de flesta andra länder som jag o Sanna har besökt är det nästan omöjligt att betala med kort.

Hur som helst försvann vinden mitt på natten och vi var tvungen att starta motorn och köra under några timmar. Efter St lucia är det öppet hav på ca 20 sjömil till Martinique. Här ligger Atlanten öppen med vindar som blåser hela vägen från Kanarieöarna. Denna överfart bjöd på bra vind men stora dyningar på ibland uppemot 3 meter. En våg på 3 meter som bryter från sidan av båten ger ofta en hel skur av vatten som kommer flygande i sittbrunnen. På väg in mot hamnen Le Marin mötte vi en motström på 4 knop vilket gjorde att resan mot målet tog lite längre än önskvärt.

Matildas besättning genom familjen Storbacka

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:15.578
Longitude:-61.46016
GPS location Date/Time:03/22/2010 18:15:45 CET

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=15.578,-61.46016&ll=15.578,-61.46016&ie=UTF8&z=12&om=1

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Latitude:14.601
Longitude:-61.06952
GPS location Date/Time:03/21/2010 17:52:24 CET

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=14.601,-61.06952&ll=14.601,-61.06952&ie=UTF8&z=12&om=1

Tack för kommentarer!

Tack för alla kommentarer! Det är jättekul! Mer sådant!

15.3 Babianrumpa och infanterield

Sista dagen på Tobago Cays besökte vi några riktigt fina öar, sådana som man ser i broschyrer hemma i kalla norden. De flesta öar tog vi jollen för att ta oss i land men några öar simmande jag, Robert, till. Riktigt spännande att landstiga på en ny ö genom att simma till den, det är inte alltför många gånger i sitt liv som man besöker nya öar genom att simma till dem.

Visst är det härligt med klart och varmt vatten bara 1 meter från en hela tiden men det ställer även till en hel del problem. Infanterielden och babianrumpan börjar göra sig påmind. Speciellt eftersom man ofta går runt i våta och salta kläder dagarna i enda. Sötvatten är en lyx som man inte har har mycket här nere. 1 gallon kostar 1 karibisk dollar vilket blir ca 50 öre per liter. Kanske inte så dyrt men vi har bara plats för lite över 100 liter färsk vatten.
Efter att vi lämnat Tobago Cays (vilket för övrigt är ett riktigt konstigt namn eftersom det inte något att göra med Trinidad och Tobago att göra) ankrade vi i en vik på ön Canouan. Fanns inget speciellt att se där men de hade den hittills bästa trådlösa internet på resan. Jag kunde sitta i sittbrunnen och surfa på min Iphone,vilken lyx!


Nästa dag hade fin fin segling till Bequia. På väg in i hamn testade jag hänga efter båten i en tamp för att se om man kunde uträtta sina behov på detta sätt istället för att sitta i en het trång toalett som åker fram och tillbaka när man seglar som hårdast. Jag kan för övrigt berätta att det inte är någon lätt och rolig uppgift att gå på toa här på båten, framför allt om man är lång som jag. Toaletten är inte större än att jag precis ryms in och kan stänga dörren. Väl inne gäller det få ner sina våta och saltiga byxor och förrätta sitt tarv i bastuvärme. Detta är en stor anledning till att vi alla går om kring i bara kalsongerna här på båten. Även Sanna har kapitulerat och går numera även hon runt i bara kalsongerna här på båten. Kalsonger, t-shirt och shorts är de enda klädesplagg som behövs nere i Karibien.

Matildas besättning genom Robert

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Latitude:14.46749
Longitude:-60.87366
GPS location Date/Time:03/18/2010 18:28:34 CET

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=14.46749,-60.87366&ll=14.46749,-60.87366&ie=UTF8&z=12&om=1

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:13.00618
Longitude:-61.24058
GPS location Date/Time:03/16/2010 21:23:52 CET

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=13.00618,-61.24058&ll=13.00618,-61.24058&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

14 mars. Tobago Cays. Salt och solbränna.

Det är inte många minuter mellan Salt Whistle Bay och Tobago Cays. Därför satte vi inget annat än järngenua. Robert har dubbat SVG - saint Vincent and the Grenadines - till ett av världens finaste länder. Det skall sägas att detta kommer från en person som har besökt över 80 länder och därmed borde ha lite att jämföra med. Det är inte utan att jag är benägen att hålla med om att det är paradisiskt här. Det är nästan lika vackert som Skåne på våren - inte fullt så fint så klart, men det är bra nära. De palmkantade stränderna är makalöst fina och sanden har ibland en färg och konsistens (om man nu kan säga så om sand) som påminner om sockerkakssmet utan mjöl som man hällt på tok för mycket socker i. Det sägs vara här i Tobago Cays som delar av Pirates of the Caribbean spelats in.

Efter att ha gått hit för motor la vi till på ett par meters djup intill ett hästskoformat korallrev. Tyvärr var, som så många andra korallrev i världen, revet brunt och dött. Fridykningen runt revet var spännande nog ändå. Vi simmade över revet med magen djupt indragen och knäna högt uppdragna så att vi inte skulle skrapa i något vasst eller annat olämpligt. Det var stark motström och vi letade oss fram över revet i rännor som hade tillräckligt djup för att vi inte skulle dra i magen. Målet var att komma ut på den andra, djupare sidan. Väl över revet såg vi lite större fiskar som Giant Barracuda och blåsfisk, mantor och annat smått och gott. Roligast på hela dyket var så klart när vi skulle tillbaka. Då hade vi medström, medvågor och medallting och i en fantastisk hastighet flög vi fram över revet. Grymt kul. Både vi och revet gick helskinnade ur flygövningen.

Helt varmt var dock inte vattnet. Frös som en galning. Kan inte ha varit mer än 26 grader varmt. En värmande kopp kaffe gjorde susen och strax var vi redo för nästa dyk.

Vi tog vår lilla balja till dinge och tog sikte på en av de närliggande öarna. Här skulle finnas mycket sköldpaddor. Utflykter med vår lilla dinge är inte helt utan ansträngning - prova sätta tre vuxna människor i en optimistjolle och häkta på en lynnig utombordare utan backslag. Den här utflykten gav emellertid stor utdelning. Efter att ha lagt upp jollen på stranden behövde vi bara vada ut i vattnet och simma i en minut innan vi såg de första sköldpaddorna. De simmade omring och betade alger på botten och vi kunde ligga på bara några meters avstånd och se på deras stillsamma kvällsvard. Rätt vad det var simmar en stor rocka förbi och Robert - som så klart hade kameran med sig - simmade efter och filmade rockan i full HD-kvalitet.

Att ligga i vattnet en hel dag kostar på. Marinerade i saltvatten avslutar vi dagen med dagens konservburk och nybakat bröd. Att solen tar lika bra eller bättre i vattnet visade sig tydligt då Robert mot kvällen antog en färg som närmast påminner om en annan av havet delikatesser - kokt kräfta.

Matildas besättning genom Urban.

Undervattensfilmer från Tobago Cays

Tobago Cays vimlade av rockor och sköldpaddor i ett kristallklart vatten.

13 Mars; Salt Whistle Bay – Karibisk rom och de fladdermössens matvanor.

Fantastisk vind!Mest hittills! 10 m/s och rätt i näsan men ljum och ljuv som en smekning på en kärleksbädd, som min huspoet en gång uttryckte sig. Tänk, här är det till och med roligt att pinkryssa mot sjön. Målet för dagen var Salt Whistle Bay, Maeyreu.

Vi kom fram någon timme innan solen gick ner, precis lagom för att just hinna in till stranden och se solen försvinna ner i havet. För att fira vår ankomst till första paradisviken med vit korallsand, palmer och pelikaner provade vi vår nyinköpta Martiniquerom. Generösa som vi är valde vi att istället för att dricka upp den tacka Neptun för finseglingen genom att ge drickat till honom. Magnus hade en rom från Antigua som var mer lämpad för våra inte lika bistra smakpreferenser.

Apropå smakpreferenser. Vi har lärt oss en del om karibiska fladdermöss. Den där frukten vi berättade om häromdagen, den var det inte bara Robert som var galen i. Just efter att vi avslutat vår kvällsvard bestående av färsk karibisk frukt och te, och just satt där med vår rom och cola fladdrade det till inne i ruffen. Hmm, en fladdermus? Japp. Rätt in i ruffen flög den och snokade runt bland hyllorna. Ja, det var väl inte så farligt tänkte vi, den försvinner väl.

- Men vänta, är det mer än en? Plötsligt var de två, tre, fyra samtidigt därinne. Då inser vi att det är den där gröna, taggiga frukten de ville åt. Fort ut med resterna på däck. Ganska snart hade vi ett par fladdermusfamiljer som fladdrade över soppåsen. Det hela slutade med att vi fick lägga påsen i jollen för att hålla dem på respektabelt avstånd.

Imorgon skall vi gå till Tobago Cays.

Matildas besättning genom Urban.

Caribbean rom and the foodhabits of the caribbean bats.

To my Berliner friends – you can't imagine the heat, the color of the water, the color of the sand, the freshness of the air, the stars.

Our first week in the Caribbean waters is soon over. This week have been full of experiences and new impressions. I say again – wow, the water, the nightsky, the sand, the heat. Mein gott! We have been sailing thrugh warm water – Yes, Wolf, I finally have dived in warm water – warm winds under the most brilliiant stars.

On the way over to Bequia I saw an unexpected pattern in the water, reminding of water going over shallow water. Hmm, there shall not be any rocks here, it¨s supposed to be 600 meter deep here? And then – a jumping whale! It jumped up out of the water and threw it's huge body back down in the water with a huge splash.Two times it jumped! Then it blew and dove back into the depths.

The temperature here is daytime way over 32 degrees. The boat is never cooler than 30 degrees and my clothing is no more than my dignity allows me to. The temperature here is almost as high as the prices. You won't grow fat down here to use a poor translation of a Swedish expression.

After Bequia we went to Salt Whistle bay, Maeyreau. Our goal was Tobago Cays but we didn't reach it in time for sundown, so we stopped there instead. There we enjoyed our second fruit coma – eating fresh local sunwarm fruit until you can't take it more. Unfortunately the Caribbean bats enjoyed our choice of fruit as well as we did, and we suddenly found ourselves sharing our fruit with a dozen bats!

As the say in Kiruna – det här är ju int' helt överdjävligt (”this isn't totally bad”)

The crew of Matilda thrugh Urban.

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Här ligger vi nu

Latitude:12.70674I
Longitude:-61.32873
GPS location Date/Time:03/16/2010 01:57:46 CET

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=12.70674,-61.32873&ll=12.70674,-61.32873&ie=UTF8&z=12&om=1

12.3 Bequia – Mangokoma

Nu ligger vi för ankar i Port Elizabeth på ön Bequia i Saint Vincent and Grenadines. Vi lämnade Saint Anne på eftermiddagen och hettan var stark. Väl ute ur farleden tog vi första doppet. Eller rättare sagt, Robert behövde svalka sig och slängde sig i den klara 28 grader varma vattnet. Härligt såväl som nödvändigt när svetten rinner så att man hela tiden ser nyduschad ut. Den franska marinen på Martinique var dessutom så vänligt att de skickade ut en militärhelikopter att hälsa oss adjö och de vinkade så artigt där de hovrade strax ovanför vår masttopp.

Bra segling stora delar av vägen, men också en del motorkörning. Nå det gör ju knappast något när man har stjärnor såväl ovanför huvudet som i vattnet. Ovan oss hade vi en helt fantastiskt stjärnhimmel, så klar och stark att vi kunde se våra skuggor. I bogsvallet sken mareld som små silverstjärnor i vattnet.

Någon fiskelycka hade vi dock inte. Idag lärde vi oss vad vi gjorde för fel. Vi hade för lite lina ute. Vattnet här är så klart att om linan är kortare än hundra meter hugger inte fisken för att betet ligger för nära båten. En lite ovan tanke för en finsk fiskare. Imorgon,på väg till naturreservatet Tobago Keys – googla det så får ni se – skall vi göra om och göra rätt.

På morgonen närmade vi oss Bequia. Vinden hade tilltagit och vi kunde stänga av motorn. Plötsligt ser jag något som skummar och stänker. ”Hmm, det kan ju inte finnas några grund här,t det är ju sexhundra meter djup?” tänkte jag. Då ser jag vad det är som orsakar brytningarna – en hoppande val! Jo, det är sant! Två gånger hoppade den; slängde sig upp ur vattnet och lät den enorma kroppen falla ner i vattnet med ett jätteplask! Helt fantastiskt kul! På min första segling i västindien har vi sett både val och mareld. Ingen dålig början.

Bequia är som ni tänker er! Husen är pastellfärgade och vackra. Alla hälsar och är vänliga och vill sälja frukt till dig för fyra gånger priset (lätt värt det!) eller bära bort dina sopor för en EC-dollar. På fruktmarknaden köpte vi lokalt odlad mango, en taggig grön frukt ingen vet namnet på och lite annat. Mangon var på sin sista dag innan den skulle gå till mangohimlen, och därför billig och alldeles, alldeles underbar! Vi köpte mer än vi kunde äta upp för 20 EC-dollar och åt tills vi fick mangokoma!

Hälsningar från val- och mangoparadiset Bequia!
// Matildas besättning genom Urban.

10.3 Martinique

Efter att ha frusit ett dygn i Paris och på flygplanet hade vi nästan gett upp hoppet om att det skulle finnas någon värme här i världen. Men Martinique svek oss inte och vi möttes av 32 grader av härlig, tropisk värme. Magnus mötte oss på Fort de France flygplats och skjutsade oss via ett stort shoppingcenter till marinan i Santa Anna.

Ganska sent på kvällen fick vi äntligen se båten som ska vara vårt hem i ca 10 veckor.


Finally! We are now in Saint Anne, Martinique. It´s 35 degrees and very humid. After been freezing in beautiful Paris for one day it feels great to put away the winterclothes for the next two months. Today we leave for Bequia, Grenadines. Pictures will come soon!

Auf wiederhören! Bis bald! Tchüss!

Urban with crew

Paris 9.3

Jag har sett många i alla de olika former, både korta och långa, smala och tjocka. I varje gatuhörn och på varje tänkbart ställe finns de och jag bara älskar dem. Självklart är det baguettter.

Urban berömde stadens gratis faciliteter dvs stora moderna fina toaletter som fanns liter varstans. Det är väldigt smart idé att ha gratis toaletter, då slipper man folk som pinkar överallt.

Vi gick en hel dag runt i staden och såg en hel del av Paris. Center de Pompidou, Notre Dame, triumfbågen, Eiffeltornet och Moulin Rouge är bara några av sevärdheter som vi hann se.