25 - 26 mars – ok tecken av Jaques Cousteau

Strax efter kl 03 på natten kom vi fram till kusten av Guadeloupe. Vädret var bra och regnet höll sig borta. Ändå blev seglingen halvjobbig när vi kom fram till kusten eftersom det vimlade av mötande segelbåtar och fartyg så hela tiden fick man koppla bort Popeye och styra själv. Inte lätt att stå och handstyra när vattnet slår in i sittbrunnen och båten kränger fram och tillbaka. Man vill verkligen låten vindrodret sköta styrningen.

Vi har inte tänkt stanna länge på Guadeloupe utan målet vi siktade på heter Pigeon Island och ligger i ett nationalpark som självaste Jaques Cousteau har upprättat. Enligt honom var detta ett av världens bästa dykplatser på hans tid.

Det är ingen stor vik som vi ligger ankrad i, vi ligger här med 5 -6 andra segelbåtar. Man får inte ankra i själva nationalparken så vi ligger på ankar precis utanför. Istället tog jag och urban vår ”underbara” jolle ut till bojar som finns över allt i parken så att man inte skall behöva ankra dykbåtar. Med en halvfylld jolle med vatten kom vi efter ca 500 meter fram till en helt underbart bra dykplats som jag och Urban snorklade på. Vi visste att självaste Mr Cousteau står som en staty någonstans på botten, frågan är bara var. Vi antog att han skulle finnas där många andra dykbåtar trängdes så vi förtöjde båten nära dem och hoppade ner i vattnet i jakt på en staty. Sikten i vattnet var helt otroligt klar med en bra bit över 30 m och temperaturen var som vanligt 28 grader, vilket är för kallt för vår käre kapten. Efter ett tags letande hittade vi Cousteau stående på sandbotten på 12 meters djup. Enligt myten skall man för all framtid få tur med dykningen om man klappar honom på huvudet. Han står som en byst nere på botten och visar ok tecken som alla dykare gör när allting är bra och står rätt till. Efter att både jag och Urban klappade honom flera gånger dök vi vidare så länge vi orkade och hade värmen. Detta var ett perfekt rev att snorkla på och Urban tjöt av glädje precis så som ett gäng morgontrötta skolelever på väg till skolan inte gör.

Vi tog även vi alla tre i land med jollen fastän det var lite bökigt eftersom det inte fanns någon jollebrygga. Det kommer inte alls så stora vågor men det är ändå tillräckligt svårt att ta sig någorlunda torr i land. Det var helt underbart att komma i land, det märks att ön är under franskt styre. Här fanns soptunnor över allt där vi kunde slänga vårt skräp. Det fanns till och med toaletter på land, första gången jag suttit stabilt på en toalett på 2 veckor. Men det bästa av allt var ändå att det fanns duschar på stranden. Första gången jag duschat i färskvatten sedan jag lämnande Umeå den 8 mars. Pricken över i:et var att det fanns hyfsat billig pizza och gått kaffe.

Nästa dag skulle Urban föröska klarera in vår båt i en annan stad som ligger ett tiotal km från viken där vi nu låg. Vi låg alltså för ankar olagligt i Guadeloupe men det tänkte Urban ändra på genom att ta bussen till staden o klarera in. Efter flera timmar i öken temperatur och ingen buss så brörjade Urban bli riktigt less. När så äntligen en buss kom upptäckte urban efter 1 timme att bussen svängde och vände tillbaka innan var framme dit Urban ville. Så vi fick skippa att klarare in på Guadeloupe och dra en bra historia på Antigua om varför vi kom direkt från Dominica och inte stannande på Guadeloup.

Jag passade även på att göra ett tubdyk när jag nu var på ett sådant bra dykplats. Jag upptäckte att fransmännen är lite mera äventyrliga dykare än andra nationaliteter, de vill dyka djup o länge. Jag har aldrig var nere så länge och så djupt men roligt var det. Vi dök på ett vrak som låg på 40 meters djup och som vimlade av barracudor. I början av dyket kastade man ner en blänkade matsked och såg hur barracudorna bet som galningar på skeden. Man ville gärna att de lät bli att bita i mina blänkade guldringar på fingrarna.

Inatt bär det vidare mot Antigua.

Matildas besättning genom Robert