18 - 19 mars - Tillbaks till Martinique

Idag ska vi påbörja seglingen tillbaka till Martinique så det kommer att bli den andra lite längre seglatsen under denna resa, över 100 sjömil. Det var en blåsig natt i hamnen i Port Elisabeth och vi vaknade flera gånger av kraftiga vindbyar som skakade om hela båten. Magnus väcker oss till frukost kring halv åtta och vi hinner knappt sticka upp våra huvuden från ruffluckorna när vi hör en båt som närmar sig och någon ropar glatt ”Good morning”. Det visar sig att det är några båtar som kör runt på morgonen och säljer frukost till det nyvakna båtfolket i hamnen. Egentligen ingen dum idé fastän det förstås kostar lite mer än i affären på land men då vi har ont om vatten och saknar frukostbröd så slår vi ändå till. Inte dumt med nybakat bröd och gröt till frukost. Efter att ha avslutat frukosten börjar besättningen sjöstuva grejerna på båten medan Urban tar dingen till land och klarerar ut oss från Saint Vincent and the Grenadines. Dags att lämna ett av världens finaste länder.

Vi kommer iväg runt elva och har riktigt bra vind och farten är runt 5 knop. Eftersom värmen är olidlig när man seglar och solen skiner som värst så passade Urban testa svalka sig genom att ösa upp havsvatten och skölja sig framme på däck. Är det rätt vind och lite vågor kan man vistas framme på däck men om det blåser hårt och går vita gäss kan det rent av vara farligt. För att vi inte skall riskera falla av från båten har vi alltid krokat fast oss i säkerhetsselen som fästes i flytvästen och en lina på båten. Att falla i på dagen kanske inte är det allra farligaste men en stormig natt mitt på Atlanten är chansen inte stor att man hittar en person som ligger i vattnet.
>

Detta var en vacker dag för segling och även om det är en del vågor i början så kan man ändå njuta och läsa under färden och Robert släpper ut sin fiskelina igen i hopp om att fånga middagsmat åt oss. Plötsligt ropar Robert till om att det flyter någonting i vattnet. Och mycket riktigt, vi har hamnat i ett helt stim av maneter. Detta är inte vilka maneter som helst utan det ökända Portugisisk örlogsman. Sanna blir djupt besviken då hon alltid föreställt sig att dessa maneter är ganska stora fastän de i verkligheten bara är sisådär 10-15 cm stora (med långa giftiga tentakler under vattnet). Där var den världsbilden förstörd. Efter ett tag dyker det upp funderingar kring om fiskedraget eventuellt är för lätt och fiskeutrustningen ombord plockas fram för inspektion. Vad som gick fel när det nya draget skulle läggas i vet jag inte men det börjar höras en del muttranden från aktersidan där Robert och Magnus sitter och håller i var sin ände av 100 meter intrasslad fiskelina. Vilken syn och tyvärr så går linan inte att rädda utan den måste klippas av. Den enda fångst Robert fått hittills är en slemmig, giftig manet som trasslat in sig i delar av fiskelinan och som nästan följer med i sittbrunnen när Magnus ska bärga in fiskelinan. Ingen fisk till middag alltså men Urban fixar en cous-cous sallad med champinjoner, majs och ananas.

>

Nattseglingen började bra med en vind som höll i sig nästan hela natten. Men när vi kom i lä av Saint Lucia mojnade vinden till sist. Saint Lucia är ett eget land som skall vara riktigt fint men vi tycker det blir för dyrt med visum och alla anda avgifter som krävs av oss. Överlag är det billigt att besöka de flesta öar och länder här var vi håller till eftersom de tillhör EU. Länder och öar som tillhör EU går snabbt och enkelt att klarera in och det kostar inget. Det är inte alltid självklart vilka öar som är egna länder bara genom att titta på namnet o kartan. Nästan alla öar är gamla kolonier och har engelska eller franska namn. St. vincents och grenadierna är ett eget land men alla talar engelska. Fastän det finns många öar och länder är det bara två valutor som gäller i de länder vi rör oss i. Euro i de länder som tillhör Europa och karibiska dollar i de andra. Angående pengar är det en sak som är väldigt underbart här nere och det är att man kan betala med Visakort nästan över allt. I de flesta andra länder som jag o Sanna har besökt är det nästan omöjligt att betala med kort.

Hur som helst försvann vinden mitt på natten och vi var tvungen att starta motorn och köra under några timmar. Efter St lucia är det öppet hav på ca 20 sjömil till Martinique. Här ligger Atlanten öppen med vindar som blåser hela vägen från Kanarieöarna. Denna överfart bjöd på bra vind men stora dyningar på ibland uppemot 3 meter. En våg på 3 meter som bryter från sidan av båten ger ofta en hel skur av vatten som kommer flygande i sittbrunnen. På väg in mot hamnen Le Marin mötte vi en motström på 4 knop vilket gjorde att resan mot målet tog lite längre än önskvärt.

Matildas besättning genom familjen Storbacka