Nu ligger vi för ankar i Port Elizabeth på ön Bequia i Saint Vincent and Grenadines. Vi lämnade Saint Anne på eftermiddagen och hettan var stark. Väl ute ur farleden tog vi första doppet. Eller rättare sagt, Robert behövde svalka sig och slängde sig i den klara 28 grader varma vattnet. Härligt såväl som nödvändigt när svetten rinner så att man hela tiden ser nyduschad ut. Den franska marinen på Martinique var dessutom så vänligt att de skickade ut en militärhelikopter att hälsa oss adjö och de vinkade så artigt där de hovrade strax ovanför vår masttopp.
Bra segling stora delar av vägen, men också en del motorkörning. Nå det gör ju knappast något när man har stjärnor såväl ovanför huvudet som i vattnet. Ovan oss hade vi en helt fantastiskt stjärnhimmel, så klar och stark att vi kunde se våra skuggor. I bogsvallet sken mareld som små silverstjärnor i vattnet.
Någon fiskelycka hade vi dock inte. Idag lärde vi oss vad vi gjorde för fel. Vi hade för lite lina ute. Vattnet här är så klart att om linan är kortare än hundra meter hugger inte fisken för att betet ligger för nära båten. En lite ovan tanke för en finsk fiskare. Imorgon,på väg till naturreservatet Tobago Keys – googla det så får ni se – skall vi göra om och göra rätt.
På morgonen närmade vi oss Bequia. Vinden hade tilltagit och vi kunde stänga av motorn. Plötsligt ser jag något som skummar och stänker. ”Hmm, det kan ju inte finnas några grund här,t det är ju sexhundra meter djup?” tänkte jag. Då ser jag vad det är som orsakar brytningarna – en hoppande val! Jo, det är sant! Två gånger hoppade den; slängde sig upp ur vattnet och lät den enorma kroppen falla ner i vattnet med ett jätteplask! Helt fantastiskt kul! På min första segling i västindien har vi sett både val och mareld. Ingen dålig början.
Bequia är som ni tänker er! Husen är pastellfärgade och vackra. Alla hälsar och är vänliga och vill sälja frukt till dig för fyra gånger priset (lätt värt det!) eller bära bort dina sopor för en EC-dollar. På fruktmarknaden köpte vi lokalt odlad mango, en taggig grön frukt ingen vet namnet på och lite annat. Mangon var på sin sista dag innan den skulle gå till mangohimlen, och därför billig och alldeles, alldeles underbar! Vi köpte mer än vi kunde äta upp för 20 EC-dollar och åt tills vi fick mangokoma!
Hälsningar från val- och mangoparadiset Bequia!
// Matildas besättning genom Urban.
hahaha, ovanligt att Robert skulle kasta sig i vattnet. ;P ni ska veta att jag veeeerkligen (med betoningen på inte) inte är avundsjuka på er.. :)
SvaraRaderaHej Robert & Sanna! Här kommer hejarrop och lyckoönskningar från Stockholm! Jag är grymt impad av er!
SvaraRaderaHoppas allt är bra!
Mvh/Anki