(no subject)

11.4 Atlanten dag1

Vi steg upp tidigt för att hinna med broöppningen ut ur lagnunen som är kl 08:15. Innan det var vi tvunga att lyfta upp dingien och tanka båten med maximal mängd diesel. Allting gick bra och vi blev klara precis innan bron öppnades och tillsammans med ett tiotal andra båtar åkte vi genom broöppningen.

Atlantseglingen började på värsta tänkbara vis. Vi hade den den sämsta seglingen hittills på resan. För att ta oss ut på Atlanten var vi tvungna att kryssa mellan St Martin och ön Anguilla som ligger precis norr över. Vi hade vind på runt 15 m/s som blåste precis från den riktningen vi ville segla mot. Det betydde att vi var tvungna att kryssa fram och tillbaka mellan St Martin och Anguilla och det betydde att vi gjorde minst ett tiotal slag i hård vind och vågor stora som berg. Vi hade aldrig hittills sett så stora vågor tidigare och dagen kändes riktigt jobbig och jävlig. Efter en hel dags segling hade vi bara kommit 10 sjömil närmare mål, alltså 2168 sjömil kvar.

När natten kom kunde vi äntligen göra det sista slaget och komma förbi Anguilla. Nu hade även vågorna minskar lite men de var fortfarande för stora för att vi skulle kunna göra någon mat eller ens ta sig till toaletten. Natten erbjöd även på squalls med massor av regn och vind uppemot 25m/s i byarna. Hela natten blåste det mellan 15 - 20 m/s och inga stjärnor syntes. Det var en rikigt mörk och hemsk natt med noll sikt. Som tur hade vi radar men inga andra båtar syntes till.

12.4

Dagen började med fint väder och vind från ost vilket gjorde att vi inte riktigt kunde hålla oss direkt på kurs mot mål. Vi kunde dock segla hysat mot mål seglade ett par tiotal sjömil mot mål.
Även om vädret var fint var det inte roligt att stiga upp. Vi hade diesel läckage på golvet i ruffen och toaletten fungerade inte. Dieseln gjorde att det blev extremt halt nere i ruffen och med vågor på över 3 meter är det inte lätt att skura. Toaletten ville inte heller spola vilket gjorde att humöret var på botten och vi hade nog gärna åkt hem istället. Som tur var löste sig toaletten sig själv genom att plötsligt börja stinka en massa skit i sittbrunnen. Det är ett bra tecken eftersom det var luftningsslagen som hade stoppats och lukten betydde nu att den hade öppnats igen. Detta problem hade vi även de två följande dagarna och även diesel problemet kvarstod i 2 dagar.

Även om det gungade väldigt mycket och blåste vindar på 15 m/s så tänkte vi i alla fall äta mat idag. Det är en riktigt jobbigt uppgift att göra mat i en båt som hoppar och flyger fram och tillbaka. Sanna offrade sig och kokade en god kyckling gryta med ris. Efter att varit nere i köket i ett tag o gjort mat mår man inte bra. Jag och Sanna har inte fått de bästa sjöbenen ännu även om ingen av oss har spytt. Vi har mått lite alla dagar hittills.

Natten erbjöd igen på hårda vindar och kraftiga regn. Egentligen är det bra med vind men den är fortfarande från ost till nordost vilket gör att vi har svårt att segla mot mål.

13.4
Morgonen började med en toalett som var stoppad och en länspump som var sönder. Vi kunde inte riktigt pumpa upp vattnet och diesel från kölsvinet vilket gjorde att det var riktigt otrevligt nere i ruffen.

Min tur att göra maten idag och eftersom det är så jobbigt att göra mat erbjuds korv med bröd.

Ännu en natt utan stjärnhimmel eller måne men vågarna var i alla fall inte längre så stora.

14.4
Dagen började med fin segling och vi kunde stundvis hålla 4 knop mot mål. Ett par timmar mitt på dagen var vi tvungna att åka motor och kunde gå med 5 knop mot mål vilket kändes riktigt trevligt. Idag morse passerade vi även under 2000 sjömil kvar till mål.

Eftersom det var fint väder och bra vind passade vi även på att duscha uppe på däck och torka kläder och annat som blivit blött eftersom båten läcker från alla håll. När en stor våg slår in över båten rinner det in en massa vatten i ruffen. Detta händer si sådär var tionde minut.

Sanna kämpade idag med maten och gjorde en god pasta med köttfärssås.

Natten började riktigt otäckt med ett jätte åskväder precis bakom oss och och som hotade komma ikapp oss. Vi förberedde oss på bästa möjliga sätt genom att reva nästan alla segel och montera åskledarna färdigt.

15.4
Idag var första dagen som vi vaknade upp och toaletten fungerade och dieseln inte rann runt i ruffen. Vädret var dock mulet men vågorna och vinden var riktigt behaglig. Tyvärr blåser vinden från helt fel riktning så vi kan bara segla i 2,4 knop framåt och 1,2 knop mot mål. Med över 1900 sjömil kvar känns det inte så roligt att veta att vi 1600 timmar innan vi är framme med samma fart.

Idag erbjuder båtkocken ,som för dagen till ära är kapten själv, svensk kålpudding med fransk potatismos. Sanna ligger i ruffen och ser på när Urban kockar, själv mår hon dåligt med huvudvärk och hemlänktan.

Natten blev rätt så jobbigt även fastän vi inte hade så många squlls eller hårdvind. Båten hoppade fram i vågorna och man rullade fram och tillbaka. Ingen av kunde sova något den natten.

16.4

Toaletten fungerar fortfarande men dieseln kommer fram på ruff golvet lite nu som då vilket gör att vi har en skridskobana där nere och man riskerar alltid att slå sig riktigt illa. Urban började morgonen med att falla till riktigt ordentligt i samma veva slö sig på en kastrull så att handtaget gick sönder och hanns hand började blöda rätt så mycket.

Vi seglar nu lite mera sydost istället för nordost som tidigare. Detta har ställt till många nya problem. Urbans sida har tidigare varit den enda torra sidan på båten men det upptäckte vi nu att det bara berodde på att båten lutat åt det andra hållet tidigare. Idag har Urbans säng förvandlats till en vattensäng och hela båten till en vattenpark Ibland känns det som att taket inte ens finna där utan att vatten kan strömma fritt ner i ruffen genom taket. Vare dag pumpar vi ut hundratals liter med vatten och stuvfacken är överfyllda med vatten. Allt som inte är packat i plast eller konserver är förstört. Det är framför allt vår pasta och lite kakor som blivit förstörda, men vatten och dricka har vi så vi klarar oss bra.

Dagen blev väldigt jobbig med en båt som hoppade och flög fram och tillbaka i Atlantens vågor. Trösten i det hela var att vi gjorde vår bästa fart mot mål, hela 4,5 knop. Seglar man så snabbt mot mål kan man ta det jobbiga att båten är jobbig att röra sig i. Det är bara att sätta sig ner och hoppas att man inte behöver kliva upp och gå på toa.

17.4

Vår första vecka på Atlanten har gått och jag tänkte sammanfatta den lite såhär i efterhand nu när man har lite perspektiv på den. Veckan började riktigt tuff, nästan lite för tuff, för att hålla moralen uppe. Det var nog fler än Sanna som hade hem längtan ibland. Det berodde framför för allt på tre saker, allting gick sönder, stora vågor, och fel vind.

Till att börja med fick vi kryssa oss ut genom sundet mellan St Martin och Anguilla. Det blåste riktigt hårt och vågorna gick stora som berg. Vågorna var säkert extra jobbiga eftersom Atlantens djupa vatten pressades upp mellan det 20 meter grunda sundet mellan öarna. Det gjorde vågorna branta och jobbiga, Det bidrog att vi inte kunde segla mot mål och det finns inget mera nedslående än att tvingas segla borta från målet, all segling känns meningslös just då. För att göra saken ännu mera jobbig kunde vi inte ens laga mat eftersom det gungade så mycket och vi mådde alla lite dåligt. Natten kom med vindar upp emot 25m/s och stora squalls, inte heller det är något moral höjande. En sak som i alla fall kändes uppmuntrande var att vi hade kontakt med ett skandinaviskt nät på kortvågsradion så vi prata med dem och berättade om vår situation. De har vi nu haft daglig kontakt med varje morgon och det känns alltid lika trevliga att höras Silvias röst, hon som har hand om nätet, varje morgon.

De första dagarna var ganska lika. Vi hade dåliga vindar och seglade inte mycket mot mål. Jag och Sanna mådde lite illa och hade huvudvärk den första tiden. Det betydde att göra mat eller gå på toa kändes riktigt jobbigt.

Varje dag hade vi även problem med att toaletten krånglade och att att båten läkte som ett såll. Eftersom det gick stora vågor så sköljde de över båten, ganska snart upptäckte vi att båten inte alls var vattentät. Överallt rann det in vatten, i förpiken, köket och toaletten alla stuvfack förvandlades till simbassänger. För att krydda problemet ännu ett steg så hade vi även diesel läckage. Eftersom diesel flyter på vatten så hade vi alltså diesel över allt i båten vilket luktar illa och gör golven snor hala. Nu ännu efter en vecka har vi fortfarande diesel som kommer fram på golven. Normalt har man länspumpar att pumpa ut vatten ur båten, vi har faktiskt tre. Den elektriska visade sig bara suga det översta vattnet vilket var helt värdelöst. Den manuella som var fastinstallerad gick gummimembranet sönder på. Den tredje reservpumpen fungerade i sådär 10 minuter. Efter ett helt dagsprojekt lyckades vi byta membranet och fick en fungerande länspump. Det är inte bara länspumpar och toaletten som slutat fungera, vi har även haft strul med vindrodret, autopiloten, kompassen, batteribanken, ficklampor, segel, rullfocken m.m

I skrivande stund har dock det mest löst sig och dagarna rullar på ganska fort, solen skiner och Atlanten visar sig från sin bästa sida med små vågor och lagom vind. Vi kör 4 timmars rullande schema och följer St Martin tid under hela resan. Urban och jag har den värsta tiden på natten, jag vill helst inte att Sanna skall behöva sitta ensam så mycket i den hittills rätt så svarta Atlantiska natten. Månen har bara synts till några minuter och oftast kommer det moln och regn på natten.

Eftersom de första dagarna hade så fel vind har vi inte kunnat hålla planeringen och kommer att angöra Azorerna betydligt senare än räknat med. Vi har nu efter en vecka fortfarande 1782 sjömil kvar till mål. Vi hoppas kunna få bättre vind länge fram och vara framme om senast tre veckor. Vi har fortfarande inte används så mycket diesel så även om det blir vindstilla skall vi kunna köra motor ganska många sjömil om så behövs.