27 mars – Antigua, English Harbour

Som vanligt seglade vi på natten mot Antigua och målsättningen var att komma fram tidigt på morgonen, dock inte så tidigt att det fortfarande var mörkt. Seglingen denna natt var den bästa vi haft hittills i Karibien med perfekta vindar, inga vågor och fullmåne.

Nackdelen med att segla på natten är att vi alla är dåliga på att sova på våra frivakter så vi är alltid extremt trötta nästa dag. Detta är något vi måste bli bättre på under Atlantseglingen, annars blir det jobbigt. Det är inte så roligt att söka efter en ankarplats och vara klar i huvudet när man bara längtar efter att få blunda en liten stund.

English Harbour är en mycket mysig och trevlig hamn att komma till men det betyder också att det finns många båtar som ligger där. Detta gör det extra jobbigt att hitta en bra och säker ankarplats. Här i Karibien ligger vi alltid för ankar, vilket är billigt o bra. Efter ett tags sökande hittade vi en plats som vi tyckte verkade bra, men när vi väl fått i ankaret så tyckte Urban att vi låg för nära de andra båtarna. Så det vara bara att ta upp ankaret igen och byta plats. Vi har inget elektriskt ankarspel utan vi måste vinscha upp ankaret manuellt vilket inte är så roligt kl 6 på morgonen när man fortfarande är i zombiestadiet. Just denna gång gick det inte alls, det visade sig att ankaret hade fastnat i något. Sikten i vattnet var inte många cm så från båten kunde vi inte se vad det var för något. Urban fick hoppa i och se vad ankaret satt fast i. Det visade sig att ankaret hade fastnat i en kätting som låg längs botten, som tur var den enkel för Urban att lyfta bort. När vi väl fått upp ankaret igen hittade vi snart en plats som passade oss utmärkt och där låg vi resten av tiden.

Antigua är ett självständigt land och den största skillnaden mot Martinique och Guadeloupe är att alla pratar bra engelska. Verkligen skönt att kunna förstå vad folk säger, på de franska öarna har vi känt oss lite hjälplösa. Inklareringen på de andra öarna har hittills gått väldigt smidigt och vi var spända på om turen skulle hålla i sig. Första försöket gick inte så bra, Urban kom tillbaka ganska fort och var stressad och sur. Det visade sig att han hade glömt passen, ett annat problem orsakat av att man är trött och inte sovit. När han väl fick med passen gick allting bra och han var tillbaka i båten efter en halvtimme. Jag och Sanna får egentligen inte komma i land innan kaptenen har klarerat in båten så vi väntade på båten och passade på att sola och bada.

English Harbour har gamla anor och det var riktigt mysigt att strosa runt bland gamla byggnader och kanoner som fanns över allt. Lord Nelson har varit där mycket och varvet heter Lord Nelson dockyard. Från English Harbour är det bara ett par minuters gång till Falmouth harbour där det dräller av lyxbåtar från hela världen. Även om vår Matilda är en stor båt med svenska mått mätt så hade hon inte ens dugit som dinge till vissa av båtarna. Det fanns till och med båtar som hade porttelefon på bryggan. Det kändes riktigt trevligt att sitta o dricka en kaffe vid havet mitt bland sådana fina båtar.

När vi satt och solade på båten och tyckte att livet allmänt kändes riktigt behagligt så kom en lite speciell typ av roddbåt förbi oss i hamnen. Det visade sig sedan vara ett helt gäng roddbåtar som hade lämnat Europa i början av december och rott till Antigua. Alla hade inte kommit mål ännu, jäklar vilka babianrumpor de måste ha som suttit i en liten trång i flera månader.

Överlag har vi bara varit i den hamnen som vi legat till tidigare men nu på Antigua tog vi bussen genom hela ön upp till huvudstaden St John. Bussresan kostade bara några kr och tog ca 30 minuter och när vi kom fram var Urban glad att vi fortfarande hade livet i behåll. Religiösa busschaufförer är farliga tycker Urban, spelar ingen roll om de dör i en bilolycka eftersom som gud ger dem evigt liv. Folk nere i Karibien är extremt religiösa, det dräller av kyrkor och de har egna radiokanaler och bussar som tar folk till kyrkan,

Huvudstaden var ganska trevlig men för att vara en huvudstad är den inte stor. Den kändes bara lite större än Vännäs. Det bästa är att de har skattefri shopping för turister och man kan göra ganska bra fynd bland lyxvaror. Jag köpte en Citizen eco drive dykklocka för 315 dollar som säljs på nätet för mellan 600 – 450 dollar. Problemet var bara att man måste bevisa att man inte bor på ön och eftersom vi inte hade med oss varken pass eller körkort så var det många affärer som inte ville sälja skattefritt till oss.

Shirley hights heter en riktigt fin utsiktsplats som har utsikt över hela hamnen men tyvärr ligger den ganska högt upp så det kändes lite väl jobbigt att gå dit på dagen i denna extrema värme. Vi passade istället på att åka dit på söndagskvällen när de spelar reggae musik och det var värsta stora festen. Tyvärr höll festen på att sluta innan den ens började för när vi väl kom upp till festen hade vi bara 10 Karibiska dollar(27 kr) kvar. Vi frågande om de tog visa kort vilket de fantastiskt nog gör på 99% av alla ställen, men inte på detta ställe. Däremot hade vi tagit med 120 euro och det visade sig att euro fungerade alldeles utmärkt, liksom amerikanska dollar och karibiska dollar.

Tyvärr hade steelbanden precis slutat spela när vi kom till festen kl 20 men reggae tog över istället. Vi fick även bekanta oss med den goda rom punchen och frukt punchen. Tyvärr sade jag o sanna fel namn så varannan gång fick vi rompunch och varannan gång frukt punch. När festen tog slut på kvällen var klockan bara runt 22. När vi sedan skulle ta dingen ut till Matilda ville inte motorn gå så vi fick ta till årorna istället.

Efter Antigua var målet att åka mot Saba för att dyka men denna gång tänkte vi att vi kunde segla på dagen isället för att som alltid segla på natten.

Matildas besättning genom Robert