fredag 30 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:32.41773
Longitude:-39.26966
GPS location Date/Time:04/30/2010 18:08:30 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=32.41773,-39.26966&ll=32.41773,-39.26966&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

Rätt telefonnummer

Vi råkade lägga ut fel nummer i förra inlägget. Numret ni kan sms:a är som följer:
8816 5146 0915

The number we mentioned in our last post was wrong. Please notice the correct number as follow:
8816 5146 0915

Beklagar misstaget. Sorry for my mistake.

//Urban

torsdag 29 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:31.09838
Longitude:-40.95055
GPS location Date/Time:04/29/2010 18:24:58 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=31.09838,-40.95055&ll=31.09838,-40.95055&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

onsdag 28 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:29.97605
Longitude:-42.57996
GPS location Date/Time:04/28/2010 17:55:42 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=29.97605,-42.57996&ll=29.97605,-42.57996&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

Telefonnummer

Man kan nå oss på vår satellittelefon. Via Iridums hemsida kan man gå till deras meddelandesida och där skicka ett gratis sms. Numret till vår telefon är:
8988 1695 14000 825120.

Vi sätter på telefonen lite nu och då och ser fram emot era uppmuntrande påhejningar!

//Besättningen på Matilda

Messages to our phone!

Dear friends!
¨
We are now sailing in conditions very similar to a Swedish early summer night. Calm seas and wind. A fresh cool breeze and a beautiful sunset. We have now "only" a three digit number on the distance to goal, right now 932 nautical miles to be exact. That we just celebrated with a nice pasta dish and some candy.

We have a satellite telephone to which you can send us messages for free via the Iridium-site.
I don't have the address here but you'll find it with the help of Google. There you click your way to a message page and can send a free sms to our phone. We put on the phone every now and then and when we do, we can read your encouraging sms!

It's of course possible to call the phone to, but that feature is more for really rich people. It's very expensive. Something like 8 euro/minute. So don't try that at home kids! Thats only for trained professionals.

Anyway. The number is:8988 1695 14000 825120. Some part of that number is "default" and already in the message box at the website. The last six digits or so is our individual phone. I don't know exactly, but you'll see.

In something like 10 days we'll be seeing the Azores! Looking forward to that! I can tell you that!

That's all for now! Auf Wiederhören. Tchüss!

Der Capitän auf Matilda, Urban

tisdag 27 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:28.74218
Longitude:-43.43365
GPS location Date/Time:04/27/2010 19:02:31 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=28.74218,-43.43365&ll=28.74218,-43.43365&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

Atlanten - andra veckan

26.4 Andra veckan

Den andra veckan här på Atlanten började betydligt bättre än den första men slutet bjöd på ett riktigt prov i segling och uthållighet. Den första veckan blev så jobbig eftersom vi inte kom så långt de första dagarna och så gick saker sönder hela tiden. Andra veckan så har vinden varit till vår fördel och vi har haft medvind eller sidovind men aldrig motvind. Det har gjort att vi ibland gjort över 100 sjömil mot mål under vissa dagar och det känns riktigt bra, då kan man ta det att båten lutar och man flyger fram och tillbaka som en vante i en torktumlare.

I början erbjöd andra veckan bästa tänkbara segling med solsken och lite vågor. Man kunde till och med läsa böcker sittbrunnen vilket jag inte gjorde men nog Sanna och Urban. Sanna plöjer genom en ny bok varje dag medan jag lyssnar på ljudböcker via min ipod. Där i mellan tar man sig en svalkande dusch av Atlantens blåa vatten eller så tar man sig en kall Pepsi. Jag har köpt massor av Peppsi, starbucks coffe och lyxiga juicer för att få lite guldkant på dagarna. Det är dock så jobbigt att göra mat att vi bara äter ett mål varm mat om dagen vilket gör överfarten till en utmärkt banttningskur. Vi har inte hur mycket mat som helst och eftersom båten läcker vatten som ett såll har vi tvingats kasta en hel del pasta som var förpackade i pappersförpackningar. Om vi håller nuvarande fart kommer nog matten räcka men hamnar vi i ett högtryck utan vind och diesel får vi börja ransonera ännu hårdare.

De flesta dagar denna vecka har bjudit på solsken och stjärnklara nätter. Månen har börjat titta fram och nu på slutet lyser den hela natten och blir snart fullmåne. När månen lyser utan några moln i vägen är den så väldigt ljusstark att den är som en stor lampa lyste över båten. De få dagar som vi har haft regn försöker vi skölja bort saltet från våra våte kläder. Om kläderna, framför allt kalsongerna, blir våta av saltvatten vill de aldrig riktigt torka. De första dagarna under resan hade jag våta underkläder hela tiden vilket tillslut började göra rejält ont lite här som där.

Som helhet hade andra veckan blivit underbar som inte ett stort jäkla lågtryck bestämde sig att köra i vår våg. Vi visste att vi skulle kunna få ganska hårda vindar och hade revat alla segel maximalt i god tid. Det betyder att man bara har uppe en liten bit av storseglet. Vindar på i värsta fall 20 knop var utlovade, men vi vet att dessa siffror alltid är i underkant. Som vanligt började blåsten på kvällen med vindar uppe på 40 knop när mitt pass var slut kl 12 på natten. Det kändes ändå rätt bra,vågorna var inte så stora och vi hade dem bakifrån vilket är det mest behagliga. Båten susade fram i 5 knop mot mål och natten var stjärnklar. Under natten höll blåsten i sig och var ibland upp i 50 knop vilket gjorde att vågorna fick tid att växa till sig och bli rejält stora. Det blev ingen sömn den natten och på morgonen när Sanna vaktpass började så var vågorna upp i över 6 meter. Sådana vågor är så stora att man blir höjdrädd när man är på toppen av vågen och ser rakt ner i vågdalen. Under dagen byggde vågorna ännu mera även om vinden bara höll sig på30 knop. Som mest var vågorna upp i över 8 meter och ibland var man orolig att båten skulle rulla runt nerför en våg. Vågtopparna bröt av vinden och orsakade ibland stora kaskader av vatten i sittbrunnen. En riktigt jobbig våg sköljde ner i akterkojen eftersom den inte går att stänga helt pga av en antennkabel. Den sköljde in med tiotals liter saltvatten rakt ner på sanna som låg och sov. Hon kom upp gråtandes eftersom nu är alla sängkläder på båten indränkta i saltvatten och ingenting torkar. Vi fick flytta ner i huvudruffen och härda ut stormen som slutade först på söndagskväll.

Annars så händer det inte så mycket saker här ute på Atlanten. En bra dag är när inget händer för ofta något sker så är det saker som går sönder. Framför allt på natten brukar det hända att saker slutar fungera. Ett typsikt händelseförlopp är att vindrodret slutar styra som det skall. Då kopplar vi på autopiloten så länge vi försöker lösa problemet med vindrodret. Innan vi hinner fixa vindrodret så lägger autopiloten av och en av oss måste handstyra. Då lägger lampan till kompassen så man inte ser att handstyra. Så länge autopiloten är sönder och en annan fixar vindrodret börjar seglen flaxa och något lossnar där så vi måste upp på däck mitt i natten för att ens få båten att röra på sig. Ofta löser vi alla problem men det blir ofta kort sömn på natten. På dagen händer inget så då kan vi sova istället.
Vi ser inte så mycket båtar andra veckan som första. Det enda vi sett är ett fraktfartyg och en segelbåt, en fransman som var på väg till Gibraltar. Ibland kommer något fiskenät flytande förbi oss en gång hoppade en flygfisk upp i sittbrunnen. Det enda man ser lite oftare här ute är fåglar. Vi har 1900 km till närmaste land och ändå kan det komma förbi ett par fåglar för att titta på båten. Undrar vad de äter här ute, det enda vi sett är Portogisiska örlogsmaneter och tång.

Under söndagen passerade vi även halvvägs. Det har tagit 14 dagar men nu har vi seglat 1089 sjömil och är i skrivande stund närmare Azorerna än Karibien. I bästa fall kunde vi komma till Azorerna efter 28 dagar vilket är betydligt längre än planerat men ändå helt ok. Tyvärr gör denna försening att jag och Sanna inte kan fortsätta färden mot England eftersom vi måste vara i Umeå senast 16 maj. Det betyder att Urban troligen måste segla ensam till England vilket är ca 1100 sjömil.

Matlidas besättning genom Robert.

måndag 26 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:27.58487
Longitude:-44.20671
GPS location Date/Time:04/26/2010 18:08:49 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=27.58487,-44.20671&ll=27.58487,-44.20671&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

fredag 23 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:27.1372
Longitude:-50.23739
GPS location Date/Time:04/23/2010 18:16:22 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=27.1372,-50.23739&ll=27.1372,-50.23739&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

torsdag 22 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:26.30743
Longitude:-51.46906
GPS location Date/Time:04/22/2010 17:56:30 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=26.30743,-51.46906&ll=26.30743,-51.46906&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

onsdag 21 april 2010

(no subject)

Dear friends!

This is my first try to update our blogg via our short wave radio! We have now been sailing for 10 days. The first days we almost made no progress at all. Our velocity made good was below 1.5 knots. The wind was coming from the worst direction, north east that is, and around 30 knots. It was a very rough start on our journey.

Since then we have had various conditions and sometimes really good weather. Yesterday for example (April 20th that is) we set a new record! Two of them actually. The first record was 120 nautical miles made good on 24 hours! Incredible! The second was highest momentarily made VMG (velocity made good).

That's the problem with a sail boat. We can travel in almost any direction but the wind direction. When we have NE-ly winds we have to fall of to an angle of approx. 50 degrees, sometimes more, to the wind. Then it doesn't matter if the boat travels through the water with 6 knots, if we don't make it against our goal. The VMG is therefore low. When we travel directly against goal, the VMG equals the COG (course over ground, that is). Are you following me?

So you can all see what we discuss and do mostly onboard this vessel: weather, wind, more wind, VMG:s. What do we do but discuss weather? The gear on a boat that sails on three months what normal vacation boats do in three years is really put to a test and sometimes the equipment fails and need maintenance. We spend some time doing maintenance on the gear. Then we do read a lot of course. We have some spare time after all.

The days pass surprisingly fast. I have my watch from 12-4 a.m and p.m respectively. The night shift start with a cup of coffee. Then I sit down and look at the stars and try to wake up over my steaming cup. If it's calm weather it's really nice just to sit there and listen to music and enjoy the beutiful scenery of the Milky Way.

We will arrive later than scheduled to the Azores. We still have some 20 days of sailing in front of us due to our rough start. So I will write more soon, but for now I say:

Over and out from s/y Matilda and Urban. Auf Wiederhoren!

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:25.40647
Longitude:-52.85518
GPS location Date/Time:04/21/2010 18:45:48 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=25.40647,-52.85518&ll=25.40647,-52.85518&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

tisdag 20 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:24.44758
Longitude:-54.77511
GPS location Date/Time:04/20/2010 18:04:48 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=24.44758,-54.77511&ll=24.44758,-54.77511&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

måndag 19 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:23.48749
Longitude:-56.21417
GPS location Date/Time:04/19/2010 18:54:12 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=23.48749,-56.21417&ll=23.48749,-56.21417&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

(no subject)

11.4 Atlanten dag1

Vi steg upp tidigt för att hinna med broöppningen ut ur lagnunen som är kl 08:15. Innan det var vi tvunga att lyfta upp dingien och tanka båten med maximal mängd diesel. Allting gick bra och vi blev klara precis innan bron öppnades och tillsammans med ett tiotal andra båtar åkte vi genom broöppningen.

Atlantseglingen började på värsta tänkbara vis. Vi hade den den sämsta seglingen hittills på resan. För att ta oss ut på Atlanten var vi tvungna att kryssa mellan St Martin och ön Anguilla som ligger precis norr över. Vi hade vind på runt 15 m/s som blåste precis från den riktningen vi ville segla mot. Det betydde att vi var tvungna att kryssa fram och tillbaka mellan St Martin och Anguilla och det betydde att vi gjorde minst ett tiotal slag i hård vind och vågor stora som berg. Vi hade aldrig hittills sett så stora vågor tidigare och dagen kändes riktigt jobbig och jävlig. Efter en hel dags segling hade vi bara kommit 10 sjömil närmare mål, alltså 2168 sjömil kvar.

När natten kom kunde vi äntligen göra det sista slaget och komma förbi Anguilla. Nu hade även vågorna minskar lite men de var fortfarande för stora för att vi skulle kunna göra någon mat eller ens ta sig till toaletten. Natten erbjöd även på squalls med massor av regn och vind uppemot 25m/s i byarna. Hela natten blåste det mellan 15 - 20 m/s och inga stjärnor syntes. Det var en rikigt mörk och hemsk natt med noll sikt. Som tur hade vi radar men inga andra båtar syntes till.

12.4

Dagen började med fint väder och vind från ost vilket gjorde att vi inte riktigt kunde hålla oss direkt på kurs mot mål. Vi kunde dock segla hysat mot mål seglade ett par tiotal sjömil mot mål.
Även om vädret var fint var det inte roligt att stiga upp. Vi hade diesel läckage på golvet i ruffen och toaletten fungerade inte. Dieseln gjorde att det blev extremt halt nere i ruffen och med vågor på över 3 meter är det inte lätt att skura. Toaletten ville inte heller spola vilket gjorde att humöret var på botten och vi hade nog gärna åkt hem istället. Som tur var löste sig toaletten sig själv genom att plötsligt börja stinka en massa skit i sittbrunnen. Det är ett bra tecken eftersom det var luftningsslagen som hade stoppats och lukten betydde nu att den hade öppnats igen. Detta problem hade vi även de två följande dagarna och även diesel problemet kvarstod i 2 dagar.

Även om det gungade väldigt mycket och blåste vindar på 15 m/s så tänkte vi i alla fall äta mat idag. Det är en riktigt jobbigt uppgift att göra mat i en båt som hoppar och flyger fram och tillbaka. Sanna offrade sig och kokade en god kyckling gryta med ris. Efter att varit nere i köket i ett tag o gjort mat mår man inte bra. Jag och Sanna har inte fått de bästa sjöbenen ännu även om ingen av oss har spytt. Vi har mått lite alla dagar hittills.

Natten erbjöd igen på hårda vindar och kraftiga regn. Egentligen är det bra med vind men den är fortfarande från ost till nordost vilket gör att vi har svårt att segla mot mål.

13.4
Morgonen började med en toalett som var stoppad och en länspump som var sönder. Vi kunde inte riktigt pumpa upp vattnet och diesel från kölsvinet vilket gjorde att det var riktigt otrevligt nere i ruffen.

Min tur att göra maten idag och eftersom det är så jobbigt att göra mat erbjuds korv med bröd.

Ännu en natt utan stjärnhimmel eller måne men vågarna var i alla fall inte längre så stora.

14.4
Dagen började med fin segling och vi kunde stundvis hålla 4 knop mot mål. Ett par timmar mitt på dagen var vi tvungna att åka motor och kunde gå med 5 knop mot mål vilket kändes riktigt trevligt. Idag morse passerade vi även under 2000 sjömil kvar till mål.

Eftersom det var fint väder och bra vind passade vi även på att duscha uppe på däck och torka kläder och annat som blivit blött eftersom båten läcker från alla håll. När en stor våg slår in över båten rinner det in en massa vatten i ruffen. Detta händer si sådär var tionde minut.

Sanna kämpade idag med maten och gjorde en god pasta med köttfärssås.

Natten började riktigt otäckt med ett jätte åskväder precis bakom oss och och som hotade komma ikapp oss. Vi förberedde oss på bästa möjliga sätt genom att reva nästan alla segel och montera åskledarna färdigt.

15.4
Idag var första dagen som vi vaknade upp och toaletten fungerade och dieseln inte rann runt i ruffen. Vädret var dock mulet men vågorna och vinden var riktigt behaglig. Tyvärr blåser vinden från helt fel riktning så vi kan bara segla i 2,4 knop framåt och 1,2 knop mot mål. Med över 1900 sjömil kvar känns det inte så roligt att veta att vi 1600 timmar innan vi är framme med samma fart.

Idag erbjuder båtkocken ,som för dagen till ära är kapten själv, svensk kålpudding med fransk potatismos. Sanna ligger i ruffen och ser på när Urban kockar, själv mår hon dåligt med huvudvärk och hemlänktan.

Natten blev rätt så jobbigt även fastän vi inte hade så många squlls eller hårdvind. Båten hoppade fram i vågorna och man rullade fram och tillbaka. Ingen av kunde sova något den natten.

16.4

Toaletten fungerar fortfarande men dieseln kommer fram på ruff golvet lite nu som då vilket gör att vi har en skridskobana där nere och man riskerar alltid att slå sig riktigt illa. Urban började morgonen med att falla till riktigt ordentligt i samma veva slö sig på en kastrull så att handtaget gick sönder och hanns hand började blöda rätt så mycket.

Vi seglar nu lite mera sydost istället för nordost som tidigare. Detta har ställt till många nya problem. Urbans sida har tidigare varit den enda torra sidan på båten men det upptäckte vi nu att det bara berodde på att båten lutat åt det andra hållet tidigare. Idag har Urbans säng förvandlats till en vattensäng och hela båten till en vattenpark Ibland känns det som att taket inte ens finna där utan att vatten kan strömma fritt ner i ruffen genom taket. Vare dag pumpar vi ut hundratals liter med vatten och stuvfacken är överfyllda med vatten. Allt som inte är packat i plast eller konserver är förstört. Det är framför allt vår pasta och lite kakor som blivit förstörda, men vatten och dricka har vi så vi klarar oss bra.

Dagen blev väldigt jobbig med en båt som hoppade och flög fram och tillbaka i Atlantens vågor. Trösten i det hela var att vi gjorde vår bästa fart mot mål, hela 4,5 knop. Seglar man så snabbt mot mål kan man ta det jobbiga att båten är jobbig att röra sig i. Det är bara att sätta sig ner och hoppas att man inte behöver kliva upp och gå på toa.

17.4

Vår första vecka på Atlanten har gått och jag tänkte sammanfatta den lite såhär i efterhand nu när man har lite perspektiv på den. Veckan började riktigt tuff, nästan lite för tuff, för att hålla moralen uppe. Det var nog fler än Sanna som hade hem längtan ibland. Det berodde framför för allt på tre saker, allting gick sönder, stora vågor, och fel vind.

Till att börja med fick vi kryssa oss ut genom sundet mellan St Martin och Anguilla. Det blåste riktigt hårt och vågorna gick stora som berg. Vågorna var säkert extra jobbiga eftersom Atlantens djupa vatten pressades upp mellan det 20 meter grunda sundet mellan öarna. Det gjorde vågorna branta och jobbiga, Det bidrog att vi inte kunde segla mot mål och det finns inget mera nedslående än att tvingas segla borta från målet, all segling känns meningslös just då. För att göra saken ännu mera jobbig kunde vi inte ens laga mat eftersom det gungade så mycket och vi mådde alla lite dåligt. Natten kom med vindar upp emot 25m/s och stora squalls, inte heller det är något moral höjande. En sak som i alla fall kändes uppmuntrande var att vi hade kontakt med ett skandinaviskt nät på kortvågsradion så vi prata med dem och berättade om vår situation. De har vi nu haft daglig kontakt med varje morgon och det känns alltid lika trevliga att höras Silvias röst, hon som har hand om nätet, varje morgon.

De första dagarna var ganska lika. Vi hade dåliga vindar och seglade inte mycket mot mål. Jag och Sanna mådde lite illa och hade huvudvärk den första tiden. Det betydde att göra mat eller gå på toa kändes riktigt jobbigt.

Varje dag hade vi även problem med att toaletten krånglade och att att båten läkte som ett såll. Eftersom det gick stora vågor så sköljde de över båten, ganska snart upptäckte vi att båten inte alls var vattentät. Överallt rann det in vatten, i förpiken, köket och toaletten alla stuvfack förvandlades till simbassänger. För att krydda problemet ännu ett steg så hade vi även diesel läckage. Eftersom diesel flyter på vatten så hade vi alltså diesel över allt i båten vilket luktar illa och gör golven snor hala. Nu ännu efter en vecka har vi fortfarande diesel som kommer fram på golven. Normalt har man länspumpar att pumpa ut vatten ur båten, vi har faktiskt tre. Den elektriska visade sig bara suga det översta vattnet vilket var helt värdelöst. Den manuella som var fastinstallerad gick gummimembranet sönder på. Den tredje reservpumpen fungerade i sådär 10 minuter. Efter ett helt dagsprojekt lyckades vi byta membranet och fick en fungerande länspump. Det är inte bara länspumpar och toaletten som slutat fungera, vi har även haft strul med vindrodret, autopiloten, kompassen, batteribanken, ficklampor, segel, rullfocken m.m

I skrivande stund har dock det mest löst sig och dagarna rullar på ganska fort, solen skiner och Atlanten visar sig från sin bästa sida med små vågor och lagom vind. Vi kör 4 timmars rullande schema och följer St Martin tid under hela resan. Urban och jag har den värsta tiden på natten, jag vill helst inte att Sanna skall behöva sitta ensam så mycket i den hittills rätt så svarta Atlantiska natten. Månen har bara synts till några minuter och oftast kommer det moln och regn på natten.

Eftersom de första dagarna hade så fel vind har vi inte kunnat hålla planeringen och kommer att angöra Azorerna betydligt senare än räknat med. Vi har nu efter en vecka fortfarande 1782 sjömil kvar till mål. Vi hoppas kunna få bättre vind länge fram och vara framme om senast tre veckor. Vi har fortfarande inte används så mycket diesel så även om det blir vindstilla skall vi kunna köra motor ganska många sjömil om så behövs.

söndag 18 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:22.3325
Longitude:-56.82592
GPS location Date/Time:04/18/2010 17:45:00 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=22.3325,-56.82592&ll=22.3325,-56.82592&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

lördag 17 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:22.02154
Longitude:-57.40916
GPS location Date/Time:04/17/2010 18:07:57 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=22.02154,-57.40916&ll=22.02154,-57.40916&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

torsdag 15 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:22.46824
Longitude:-60.78356
GPS location Date/Time:04/15/2010 18:02:54 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=22.46824,-60.78356&ll=22.46824,-60.78356&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

onsdag 14 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:21.86612
Longitude:-61.85114
GPS location Date/Time:04/14/2010 19:28:41 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=21.86612,-61.85114&ll=21.86612,-61.85114&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

tisdag 13 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:20.38202
Longitude:-62.67533
GPS location Date/Time:04/13/2010 18:20:46 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=20.38202,-62.67533&ll=20.38202,-62.67533&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

måndag 12 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:19.09334
Longitude:-63.0721
GPS location Date/Time:04/12/2010 18:09:53 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=19.09334,-63.0721&ll=19.09334,-63.0721&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

söndag 11 april 2010

Check-in/OK message from Spot1 SPOT Messenger

Spot1
Latitude:18.16834
Longitude:-63.0564
GPS location Date/Time:04/11/2010 18:08:59 CEST

Click the link below to see where I am located.
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=18.16834,-63.0564&ll=18.16834,-63.0564&ie=UTF8&z=12&om=1
Message:SPOT Check OK.

Raising the safety factor for millions who step into the outdoors each year, SPOT notifies friends and family or an international emergency rescue coordination center with status messages based on situation and need. Ask for Help (or SPOT Assist), Alert S.O.S., Check-In/OK and Track Progress-all with the simple push of a button.
http://www.findmespot.com

Looking for a great way to share SPOT tracks and waypoints, stories and photos? Head to http://www.spotadventures.com and see how users are creating their adventures and sharing them!

Nu lämnar vi karibien

Morgonen den 11 april lämnar vi St Martin och sätter kurs mot Azorerna. Sträckan är på ca 2178 sjömil om man seglar den kortaste vägen vilket vi inte kommer att kunna göra. Vi hoppas kunna göra sträckan på runt 21 dagar. Ni kommer att kunna följa vår väg genom Atlanten på bloggen tackvare spotme funktionen vi använt oss av tidigare. Vi kommer även att kunna lägga inlägg på bloggen.

Vi har nu bunkrat:

319 liter diesel
180 liter vatten till matlagning
91 st vattenflaskor på 1,5l
25 pepsiflaskor på 0,6 l
24 st sprite burkar på 0,33l
8 st redbull
14 liter juice
15 liter mjölk
1 kaffepaket

plus mycket, mycket mera.

Vi har mat och vatten för minst 30 dagar samt att vi kan tillverka eget vatten genom att pumpa saltvatten genom en watermaker. Fisket har jag lagt på hyllan och vi kommer inte att fiska på Atlanten.

9th of April - Closing in on the great crossing

My dear friends!

We are closing in to the big crossing! We have been loading the boat with water, food, süssigkeiten, and alot of diesel. The boat is now so cramped with stuff that you bareley can see the water line any more.

There are still some more small things to fix, but then we are ready to leave. When you read this we have left Saint Martin, heading northeast in quite poor easterly winds. According to the forecast we can expect 15 knots easterly winds. That is at least 5 knots to little. But, who knows? It is a very rough forecast, it's not made for this particuar area, but a much, much bigger area than this. We are prepared for local variations that can be very different.

The time here have passed really fast. Up til now we have visited something like nine (9) countries! Not bad when you consider that we only been cruising for some three, four weeks. Ahh, nice you say? Yes, absolutely, but consider the fact that there is some extra work for the Captain. For every country we visit we have to clear in and clear out with the custom, immigration and port autorityies. For our little yacht it's not that bad, we were at most four people onboard.

When you first arrive to a new harbour you have to come in with a yellow flag and the courtesy flag under starboard "what-ever-that-thing-is-called-in-english" (spreader? probably not). The yellow flag (Q) mean "My ship is clean from diseases and we wish to visit the customs". Then the Captain, a.k.a. poor me, a.k.a. Urban, have to find the customs office. Fill in the necessary papers with the same questions everytime. The want to know EVERYTHING about the boat. Lenght, width, draft, how many engines, masts, bottles of wine, dingys, colour, material, you name it. Then they want to know EVERYTHING about the captain and his crew. So if I ever after this trip forget my friends' birthday after been filling out the crew list form two times every time I've cleared in, AND cleared out in nine different countries - then please help me.

Very well, I haven't actually made it to the customs in all countries. - Relax, my friends, there is a reason, and if you ask me, a good one. We came to Guadeloupe a sunny, but very windy day in Mars. We had left Dominica at midnight. The night had been calm, but when the morning came, and were motoring on the leeside, the west side, of the island we were hit by this lovely fenomena we call, litterarily translated, "fall(ing) winds". They are coming from nowere. Or, yes, of course, the come from the steep hill side, but I mean unexpected. The come thundering towards you with very high speed. The can easily come to you with speeds like 30+ knots. And they always come hiting you straight on the nose.

Anyway. There we were. These wind were calling on my attention, so the little sleep I had hoped for was gone with - yes, you were right on it there! - the wind. We anchor in this beutiful bay by Pigeon Island at the west coast of Guadeloupe. This is a marin park that has got its name after the famous founder Jacques Cousteau. This is supposed to be the best diving you can find in the Caribbean (they say the same about Saba, but anyway, more about Saba later).

When we left Dominica we learnt from a dutch couple we meet over a sundowner, that the Port of Call we were aiming at were closed. The coustoms office were hard to find and never open so we should instead go directly to Deshaies. Since Deshaies is north of Pigdeon Island my plan was to take the bus to Deshaies from Pidgeon Island and fulfill my duty.

We struggle to get our dingy in the water and head for the beach. Will there be a bus stop? - O yes! There was! France might be a civilised country after all! (Sorry, Fabrice, no offence). Now my plan was to steal myself half a day of rest and some good diving by saying that due to our late arrival we couldn't make it to the coustom office within the buisness hours.

And good diving it was. It was actually the best diving I ever experienced. I will tell you more soon. I went up early the next day, packed all the necessary papers, passports together with some water, and went over to the bus stop. The road were only going in two directions so how hard could it be to calculate the right direction and step on the bus?

In the tourist information, were they of course not spoke english, I mangaged to find a time table for the bus. I went two times every hour! Wow! This was going to be easy! It wouldn't matter if i just missed one buss, it's not more than 45 min to next one. So I placed myself by the bus stop sign and waited.

And waited.

And waited.

There were other people there too, waiting. But since the bus didn't come, the got picked up by friendly car drivers instead. Since I didn't find out how the managed to be picked up (no car botherd to stop for me, white tourist that don't speak French) I was left there standing.

I went back to the Tourist information to make absolutely clear for myself when the next bus was due. A, only 25 min! That is almost nothing. It can't be no more than 35 degrees in the shadow. Easy. After 45 min there actually came a bus! Hoorrraaayy!? Yippea!?

I went on the bus and tried to pay. I said: 'Deshaies" in every possible way. My pronounciation couldn't have been to bad, but still, I didn't seem to impress the busdriver. He just waved angrilly towards the OTHER bus stop. According to him, I was on the wrong bus, and who would have the strenght to starting argueing with him in my situation?

I stepped out. Disappointed. Confused. Went over to the tourist information again. Found a map. Pointed on Deshaies. Said - again using all my knowledge in language (and I do have a master degree in language) - while pointing at myself: "Deshaies". Then pointing towards north. And they answered: Yes, yes. I had definately been on the right bus.

Luckily, the helpful assistant had seen me being thrown out of the bus. She managed to explain to the other person there, and I felt like I was making progress with my communication, that I just got kicked out of the bus of some reason. She too, now looked very confused.
I had a problem. The coustom office were soon to close. I had to go there. There had been one minibus letting people of, not at the bus stop, but at least in the vincinity. Maybe I had confused the concept of Guadeloupean busses? Maybe not every bus was big, white, noicy and had the text "Deshaies" on them? Since the minibus drove away before I had a chance to run there, I never found out.

Now I was starting to give up. Saying to myself: who cares? This is stil France. It's Europe. I have the right to be here. I went back to the beach and sat down waiting for Robert to come ashore and start his dive tour.

Then I see it! There it is! The bus! Yes. There was a white bus, definately heading north, rambling down the narrow, dangerous road towards me! It has the word "Deshaies" written on it! I picked up my bag and started to run. And I ran. Yes, you should have seen me. I must have looked like a moose crossing a Swedish highway.

Luckily there were passengers leaving the bus, making it hold so I managed to reach the bus just in time. This time I didn't say anything - wise from my last lesson. I sat down and relaxed and enjoyed the stream of air that came rushing trough the open door and the open windows. I enjoyed the beutiful view from the hill we were climbing. It was easy to enjoy since there were no safety barriers to block the view. The reaggea music on the radio was competing with the screaming engine to be heard the most. It was a nice bus ride. I thought for myself that: If i survive this I promise to be greatful for every new day I live. Never take anything for granted.

After a while we reached the last town before Deshaies. The bus driver takes a turn up to the town center. That is very normal. At least in Sweden, were most bus stations are located fairly central. What swedish bus drivers normally don't do is leave the bus with the engine running, with a bunch of passengers wating, both outside the bus as well as inside, and then go buying himself a newspaper. If the swedish bus driver would do that, he or she wouldn't at least sit down at a cafe and begin to read!

Luckily French newspapers are really thin, so after a while he returned to his bus with the running engine and waiting passengers. Ahhh, now we continue our trip. Finally. I might just be in time for coustoms office hours!

Then the bus driver drives down back to main road and turn south again! He just skip the last destination and starts going back! Maybe he was after schedule now, since he just had to read his newspaper, what do I know?

There I was. On my way back. I had been so close. Very well. I reached my starting point at a time when coustoms definately have closed. Couldn't do more than laugh, so I did. So. There you are. I didn't fulfill my dutys on Guadelope. The problem that comes with that is that you have to make up a story with the coustoms on the next island. The will see that you have left Dominica one day and are reaching Antigua three days later. You have to come up with a good explaination.

Bugger, Antigua have a rumor that they are extremely interessed in details and you have to have you papers exactly right. But we were lucky. In the great and fantastic country of Dominica you clear in and out at the same time, and they give you a week, no matter what. So our departure time wasn't on paper! - Ohh, if I had know this a day earlier... Therefore we could just say that we came directly from Dominica and we didn't have any problem.

Said and done. The morning after we were at Antigua and we didn't have any kind of problem.

The marine park at Guadeloupe treated me with the best diving I have experienced! It was absolutely fantastic. I was only free diving, but that was enough. Most of the interesting things to see are not very deep anyway. In the park, at twelve meters, on a spot of white coral sand, stands a statue of Jacques Cousteau himself. If you dive down and give him the OK-sign or pat him on the head you will have good luck in diving the rest of your life. Better do that!

So I swam down and gave Jacques the sign, gave him a pat on the head. He gave me the O.K sign back. I'm happy! I will have good luck in diving forever! To be sure that Sporttaucher Berlin will have good luck in all their diving and UW-rugby games I gave Jacques greeting from the team to. So now, let's see if it works!

This was a long story. Let's call it a day now and I will come back to you soon again. If everything goes well we are back online in about 20 days. The we have hopefully arrived at Horta, Faial, The Azores. It's supposed to be really beutiful there. I am looking forward to it very much. I am looking forward to visiting the famous Peters sportbar were you have to go after arriving with sailboat. Maybe we do like every long distance sail yachts and paint our logo on the pier. Google Horta and the Azores, maybe ad the word sailing or yacht, you see what I mean.

I do miss you all, dear friends, no matter how beutiful the dive sites and beaches over here are. See you on the other side!

Auf wiederhören! Tchüss!

Urban

lördag 10 april 2010

10.4 Plane spotting på St Martin


St Matin har en mycket känd strand där flygplanen kommer väldigt nära solbadarna precis innan det landar. Självklart ville vi se denna strand innan vi påbörjar vår Atlantöverfart.


Det är en ovanligt fin och mysig strand som ligger precis framför början av landningsbanan till Princess Julina Airport



Trodde till först inte det kunde vara så hemskt som skylten beskrev det tills vi testade stå bakom en lite mindre Airbus som startade. Det var som att stå inne i värsta standstormen.



Air Caraibes som kommer inför landning. Samma plan som vi flög till Martinique med.


Vi såg ingen som nappade på detta erbjudande i baren, kanske berodde det på att det var ovanligt kallt idag.


5 fulaste båtarna som ligger nära oss

Vrak nr 5
Heter Linea och ligger precis bakom vår båt. Hon saknar mast o ser allmänt ganska risig ut. Lite puts och en ny mast skulle säkert få fart på henne igen.

Vrak nr 4
Ett rött vrak som saknar namn. Hon ligger till och med för boj så någon omtänksam ägare måste hon ha haft engång itiden. Nu räcker det inte bara med puts för att få henne i ordning.


Vrak nr3
En vit skönhets som står på grund ett par hundra meter från oss. Hennes kapten måste varit betydligt sämre än vår. Här krävs mycket jobb för att få fart på henne igen.




Vrak nr2
Här smyger sig en motorbåt in. Denna båt har nog mera hål än den har ren plåt. Hon står på grund ett par hundra meter från vår, i detta sammanhang, megayacht Matilda.



Vrak nr 1
Denna skönhet är bårttom all räddning. Hennes själ har nog lämnat denna jord och seglar nu omkring i seglarhimlen och väntar på de fyra andra vraken på denna lista.


2 april, Saint Martin – Franska sidan


Vi lämnade alltså Saba i all hast för att så fort som möjligt slippa det jobbiga gungandet på båten som alla stora vågor medförde. Det var ingen vind på kvällen så det fick lov att bli motorkörning hela vägen. Vi hade uppskattat resan till ungefär 30 sjömil så det skulle bara ta runt 6 timmar. Vi hade ju fyllt tankar och dunkar i Antigua med billig diesel så det fanns diesel till att köra i minst en vecka om så behövdes.

Vi visste att vi skulle komma fram mitt på natten och att det egentligen inte alls är någon bra idé men att slippa Saba var viktigare. Enligt vår guidebok skulle det vara väldigt lätt med ankarplatsen på den franska sidan. En stor vik med sandbotten var det som utlovades i vår tyska guidebok. Det som är svårt på natten är att hitta någon bra plats att släppa ankaret. På dagen kan man ofta se var det finns sand och var det är gräsfläckar. På gräs fäster inte alls vårt ankare, på Dominica hade vi t ex draggat över 100 meter innan jag och Urban dök ner och flyttade ankaret till sandbotten. En annan svår sak på natten är att se alla bojar och andra båtar som ligger i viken. Man skall egentligen ha en ankarbelysningen som visar att man ligger för ankar men det verkar vara väldigt ovanligt just här på St Martin. Hur som helst gick ankringen väldigt bra, vi hade långt till närmaste båt även om det tyvärr var lite långt till dingebryggan som vi inte riktigt visste var den låg.

Eftersom det är långfredag så är det mesta stängt här nere på dessa ultrareligiösa öar. Förutom att det är stängt eftersom det är påsk så stänger affärer tidigt här nere. Nästan alla affärer stänger mellan 17 – 18. Jag och Sanna som är van med megashopping från asien som pågår fram tills småtimmarna är lite ovana med att allting alltid stänger så tidigt. Det är alltså påskstängt fram tills på tisdag dag så vi har ett par dagar framför oss då man inte kan göra så mycket.

Det första som måste göras var att klarera in eftersom vi har kommit till ett nytt land sedan Saba. Innan man har klarerat in måste man ha en gul flagga hissat tillsammans med gästflaggan för det land som vi besöker. St Martin är en liten ö som är delad i två länder mellan Frankrike och Holland, det är faktiskt världens minsta delade landmassa.

Staden Marigot som båten ligger ankrad utanför är ingen stor stad och eftersom det är påsk och det mesta är stängt kändes det som en spökstad. Några få kaféer och restauranger var allt som var öppet och de kostade alltför mycket för att vi skulle vara intresserade av ett besök. Det mest hutlösa med staden är att den officiella valutan är euro men ingen vill ha den. Alla affärer vill ha betalt i dollar och betalar men med euro så får man ge 1 euro för en dollar. Alltså kostar det ca 30% mera att betala i euro. Det är inte heller lätt att som turist på tag i dollar eftersom de flesta automater ger ut euro. Vi har efter lite sökande hittat en automat som man kan välja valuta. Överlag är detta den mesta amerikaniserade ö som jag någonsin besökt. De flesta talar utmärkt engelska och alla bussar är gamla amerikanska skolbussar. Ön måste vara en nagel i ögat för fransmännen i Europa.



Två nätter låg vi i viken utanför Marigot men sedan kom det en stark nordanvind som gjorde att båten gungade så fruktansvärt att vi höll på att bli galna. Vi hade i all hast lämnat Saba för det gungade så mycket och nu gungade det lika mycket här. Till tredje natten ville vi ha det lugnt så vi beslöt att ta oss in i lagunen som ligger innanför Marigot. Det är en flera km stor lagun som har två ingångar som går genom en bro som öppnas ett par gånger varje dag. Det finns en ingång från den franska sidan och en från holländska. Det kostar att åka in i lagunen från den holländska men inte från den franska. Självklart valde vi att åka in från den franska.

Nu har vi kastat ankar inne i lagunen nära en marina eftersom det är nära till mataffärer som vi behöver för atlantseglingen. Vi är överlag väldigt besvikna på St Martin över att det är så dåligt med affärer att handla mat på. Nästan alla som åker över Atlanten åker härifrån så vi trodde det skulle drälla av massor av affärer som sålde allt som behövdes men vi har bara hittat någon enstaka som kostar betydligt mera än på andra öar. Det bästa och billigaste bunkringsstället har hittills varit Martinique.



Gränsen mellan Holland och Frankrike går i lagunen och vi var nyfikna att besöka den holländska sidan eftersom fler båtar väljer att ligga där fastän det kostar pengar. Vi gjorde det djärva försöket att åka dit med vår dingie. Det skulle inte gå att åka alla tre så vi valde att pumpa upp gummibåten och dra den på släp. Det gick ganska bra och efter 45 minuters färd var vi alla relativt torra. På vägen såg vi en rocka som hoppade upp 1m från vattnet och fångade något. Det såg precis ut som den flög rakt upp i luften och flaxade med sina ”vingar”. Jag har aldrig någon sett något liknade. Den holländska sidan vimlade av lyxbåtar och alla bra affärer låg på den sidan. Två stora båtaffärer som vi ville besöka låg här, Budget Marine och Island Water World. Tyvärr blev jag lite besviken på affärerna eftersom de inte hade allt i lager samt att de i många fall kostade samma som hemma. Men jag o Sanna gillade den holländska sidan eftersom där fanns McDonalds.

Jämfört med den holländska sidan är franska sidan rena rama soptippen. Här vimlar av vrak som ligger över allt. Vi har hört av några svenskar att detta är båtar som har blivit kvar efter den senaste orkanen. Jag tycker myndigheterna kunde ta och bogsera dessa båtar till skroten.

Matildas besättning genom Robert

torsdag 8 april 2010

30 mars Nevis och Saba


Vi lämnde Antigua på morgonen den 30 mars. Först passade vi på att fylla på diesel och vatten. Dieseln på Antigua är ungefär halva priset mot Sverige så vi hade passat på att köpa lite extra dunkar som vi tänkte använda oss av på Atlantseglingen.

Vi hade som mål att komma iväg tidigt men innan vi vara klara med allting var kl ändå 11 på förmiddagen och solen stekte på som bara den. Vi hade som mål att segla till ön Nevis som ligger i landet Saint Kitts and Nevis. Nevis ligger väster om Antigua och istället för att ha passadvinden i sidan så fick vi nu istället medvind av passaden. Att segla medvind är inte alltid helt enkelt och vågorna var ovanligt stora, runt 3m. Sanna blev riktigt sjösjuk och spydde och mådde dåligt mest hela tiden. Urban tog ett åksjukepiller för säkerhets skull medan jag försökte bygga upp mina sjöben och klarade mig från att börja må dåligt. Sanna hittade en ställning för att kunna spy överbord från sittbrunnen och den använde hon flitigt under dagen.

På kvällen minskade vinden och seglingen blev lite mera behaglig men Sanna var fortfarande däckad. Etersom det blåste kuling i byarna hade vi ganska lite segel och gjorde bara mellan 3 – 4 knop vilket betydde att vi skulle komma fram till Nevis mitt på natten. Det är inte roligt att komma till en ny ankarplats mitt på natten men det gick faktiskt riktigt bra och vi kastade ankar ganska mitt i staden. Senare skulle det visa sig att man inte fick kasta ankar utan måste ligga på boj.

Nästa dag hade vi bestämt att vi skulle se Nevis på dagen och sedan segla vidare mot Saba på natten för att vara framme på morgonen som vanligt. Vi hade inga förutfattade meningar om Nevis men blev på alla rätt så besvikna. För första gången tog inklareringen lång tid, Urban var tvungen att besöka 3 olika kontor och det tog ett par timmar innan han var klart. Då fick han också veta att vi inte fick ligga för ankar utan var tvungna att flytta till en boj.

Själva staden, Charlestown, var inte någon pärla. Det tog bara ett par minuter att gå igenom hela staden och alla kaféer och restauranger verkade ha upphört med sin verksamhet. Efter mycket sökande hittade vi till sist ett lokalt kök som faktiskt serverade riktigt god mat för runt 20 kr.

När vi skulle åka ut till Matilda med dingin kom en hamn vakt och sade att vår dinge hade slitit sig och att en ur lokalbefolkningen hade varit tvungen att hämta dingen med sin båt. Nu ville han ha lite pengar som tack för hjälpen. Jag hade bundit dingen för att klara en orkan men var glad att någon hade hämtat dingen och vi gav honom en liten slant, 50 kr. När vi var tillbaka på Matilda tyckte vi ändå det kändes lite konstigt att dingen hade slitit sig. När Urban senare åkte in för att posta några vykort hände det igen. När han skulle åka tillbaka var dingen nästan helt löst och fylld med vatten. På väg till dingen var till och med en som ville sälja Urban ett spann, nu insåg vi att någon i hamnen hade som affärsidé att lura seglare som kom i hamn. Vi lämnande Nevis på kvällen och var rörande överens om att detta var den sämsta ön hittills.

Nattseglingen till Saba gick bra igen och nu kunde vi till och med sova på våra frivakter. Saba är en liten ö som egentligen bara består av ett stort berg som reser sig upp ur Atlanten. Det finns inga stränder och bara en enda liten men väldigt livlig hamn. Vi visst inte riktigt var vi skulle lägga till men som tur chansade vi rätt på vad som såg ut som en hamn. När vi äntligen kl 7 på morgonen efter 3 försök hade lyckats lägga till på bryggan sade lokalbefolkning att vi inte kunde ligga där i väntan på att tullen skulle öppna. De sade vi skulle välja en vit boj som låg ett par hundra meter från hamnen. På Saba får man inte kasta ankar eftersom hela ön är en nationalpark, man måste ligga på boj. Det går rikigt stora vågor utanför saba och vi var inte sugna på att lämna hamnen och söka upp en boj. När vi väl hade hittat vår vita boj och börjat äta frukost så kom en motorbåt ut och sade att vi inte får ligga på vita bojar utan måste byta till en gul boj som låg 500 därifrån. Nu började vi bli riktigt less eftersom det verkligen inte var något nöje att lägga till på detta skumpade hav. Vi hittade bara en gul boj och därifrån hade vi ca 500 m in till hamnen med dingin genom meters höga vågor.

När kl var 8 och tullen öppnade gav sig jag och Urban in i dingin för att klarera in i detta knepiga land. Det var en lång och blöt färd med vår lilla dingie innan vi väl kom i hamn. Saba är Holländsk och vi var mäkta imponerad av inklareringsproceduren. Detta var det mest civiliserade landet hittills. Det knäppa var dock att de ville ha betalt i amerikanska dollar för tullavgiften som låg på 20 dollar. Vi fick betala med Euro med det skulle kosta lika mycket, 20 euro. Hamnkaptenen var väldigt trevlig och tycke själv det var ett rån att betala med Euro och tyckte vi skulle försöka växla med kontoret som hade hand om själva nationalparken. Man skulle även betala en liten avgift eftersom det är en nationalpark och han var trevlig nog och lät oss ta ut amerikanska dollar genom vårt Visa kort.

Efter att inklareringen var klar ville jag kolla hur det fungerade med dykningen och vad det kostade. Det finns bara tre dykcenter på Saba och två av dem var inte särskilt intresserade av att sälja dyk. Saba skall ha den bästa dykningen i hela Karibien så jag var verkligen sugen på att dyka. Det blev ganska dyrt och dykcentret jag valde hette Sabadivers och de tog 92 amerikanska dollar för 2 dyk. Han som ledde dyket hade över 15 000 loggade dyk och de levde verkligen för dykningen.

Om detta var den bästa dykningen i Karibien är jag lite besviken. Visst var det bra dykning, absolut den bästa hittills med sikt över 50 meter och massor av fisk. Men jag har dykt på andra ställen runt om i världen på ställen som är betydligt bättre och bara kostar en bråkdel. Nu kanske vi inte dök på de bästa dykplatserna och jag är helt klart nöjd med dyken men mitt tips är att inte åka till Karibien för att dyka.

Väl tillbaka på Matilda så var det eftermiddag och vi var alla väldigt trötta efter nattseglingen. Det rullade som bara den och man slog sig över allt och det kändes som att man skulle slå sönder båten om man stannade länge. Det rullade fram och tillbaka så mycket att man inte ens kunde ligga o sova. Vi ville verkligen därifrån så vi bestämde oss för att åka till vårt slut mål Saint Martin med det samma.

Solen höll just på att gå ner när vi var klara för att med motor ta oss till St Martin. Nu gällde det bara att lossna bojen och åka iväg. Tyvärr hade bojlinan fastnat under kölen och runt propellern så jag var tvungen att dyka ner och koppla loss den. Jag fick dyka ner och ställa mig med fötterna mot kölen och huvudet ner mot bottnen för att lyckas dra bort linan. Efter två försök var vi loss och kunde sätta kurs mot slut målet i Karibien.

Matildas besättning genom Robert

27 mars – Antigua, English Harbour


Som vanligt seglade vi på natten mot Antigua och målsättningen var att komma fram tidigt på morgonen, dock inte så tidigt att det fortfarande var mörkt. Seglingen denna natt var den bästa vi haft hittills i Karibien med perfekta vindar, inga vågor och fullmåne.

Nackdelen med att segla på natten är att vi alla är dåliga på att sova på våra frivakter så vi är alltid extremt trötta nästa dag. Detta är något vi måste bli bättre på under Atlantseglingen, annars blir det jobbigt. Det är inte så roligt att söka efter en ankarplats och vara klar i huvudet när man bara längtar efter att få blunda en liten stund.



English Harbour är en mycket mysig och trevlig hamn att komma till men det betyder också att det finns många båtar som ligger där. Detta gör det extra jobbigt att hitta en bra och säker ankarplats. Här i Karibien ligger vi alltid för ankar, vilket är billigt o bra. Efter ett tags sökande hittade vi en plats som vi tyckte verkade bra, men när vi väl fått i ankaret så tyckte Urban att vi låg för nära de andra båtarna. Så det vara bara att ta upp ankaret igen och byta plats. Vi har inget elektriskt ankarspel utan vi måste vinscha upp ankaret manuellt vilket inte är så roligt kl 6 på morgonen när man fortfarande är i zombiestadiet. Just denna gång gick det inte alls, det visade sig att ankaret hade fastnat i något. Sikten i vattnet var inte många cm så från båten kunde vi inte se vad det var för något. Urban fick hoppa i och se vad ankaret satt fast i. Det visade sig att ankaret hade fastnat i en kätting som låg längs botten, som tur var den enkel för Urban att lyfta bort. När vi väl fått upp ankaret igen hittade vi snart en plats som passade oss utmärkt och där låg vi resten av tiden.

Antigua är ett självständigt land och den största skillnaden mot Martinique och Guadeloupe är att alla pratar bra engelska. Verkligen skönt att kunna förstå vad folk säger, på de franska öarna har vi känt oss lite hjälplösa. Inklareringen på de andra öarna har hittills gått väldigt smidigt och vi var spända på om turen skulle hålla i sig. Första försöket gick inte så bra, Urban kom tillbaka ganska fort och var stressad och sur. Det visade sig att han hade glömt passen, ett annat problem orsakat av att man är trött och inte sovit. När han väl fick med passen gick allting bra och han var tillbaka i båten efter en halvtimme. Jag och Sanna får egentligen inte komma i land innan kaptenen har klarerat in båten så vi väntade på båten och passade på att sola och bada.

English Harbour har gamla anor och det var riktigt mysigt att strosa runt bland gamla byggnader och kanoner som fanns över allt. Lord Nelson har varit där mycket och varvet heter Lord Nelson dockyard. Från English Harbour är det bara ett par minuters gång till Falmouth harbour där det dräller av lyxbåtar från hela världen. Även om vår Matilda är en stor båt med svenska mått mätt så hade hon inte ens dugit som dinge till vissa av båtarna. Det fanns till och med båtar som hade porttelefon på bryggan. Det kändes riktigt trevligt att sitta o dricka en kaffe vid havet mitt bland sådana fina båtar.



När vi satt och solade på båten och tyckte att livet allmänt kändes riktigt behagligt så kom en lite speciell typ av roddbåt förbi oss i hamnen. Det visade sig sedan vara ett helt gäng roddbåtar som hade lämnat Europa i början av december och rott till Antigua. Alla hade inte kommit mål ännu, jäklar vilka babianrumpor de måste ha som suttit i en liten trång i flera månader.


Överlag har vi bara varit i den hamnen som vi legat till tidigare men nu på Antigua tog vi bussen genom hela ön upp till huvudstaden St John. Bussresan kostade bara några kr och tog ca 30 minuter och när vi kom fram var Urban glad att vi fortfarande hade livet i behåll. Religiösa busschaufförer är farliga tycker Urban, spelar ingen roll om de dör i en bilolycka eftersom som gud ger dem evigt liv. Folk nere i Karibien är extremt religiösa, det dräller av kyrkor och de har egna radiokanaler och bussar som tar folk till kyrkan,

Huvudstaden var ganska trevlig men för att vara en huvudstad är den inte stor. Den kändes bara lite större än Vännäs. Det bästa är att de har skattefri shopping för turister och man kan göra ganska bra fynd bland lyxvaror. Jag köpte en Citizen eco drive dykklocka för 315 dollar som säljs på nätet för mellan 600 – 450 dollar. Problemet var bara att man måste bevisa att man inte bor på ön och eftersom vi inte hade med oss varken pass eller körkort så var det många affärer som inte ville sälja skattefritt till oss.

Shirley hights heter en riktigt fin utsiktsplats som har utsikt över hela hamnen men tyvärr ligger den ganska högt upp så det kändes lite väl jobbigt att gå dit på dagen i denna extrema värme. Vi passade istället på att åka dit på söndagskvällen när de spelar reggae musik och det var värsta stora festen. Tyvärr höll festen på att sluta innan den ens började för när vi väl kom upp till festen hade vi bara 10 Karibiska dollar(27 kr) kvar. Vi frågande om de tog visa kort vilket de fantastiskt nog gör på 99% av alla ställen, men inte på detta ställe. Däremot hade vi tagit med 120 euro och det visade sig att euro fungerade alldeles utmärkt, liksom amerikanska dollar och karibiska dollar.



Tyvärr hade steelbanden precis slutat spela när vi kom till festen kl 20 men reggae tog över istället. Vi fick även bekanta oss med den goda rom punchen och frukt punchen. Tyvärr sade jag o sanna fel namn så varannan gång fick vi rompunch och varannan gång frukt punch. När festen tog slut på kvällen var klockan bara runt 22. När vi sedan skulle ta dingen ut till Matilda ville inte motorn gå så vi fick ta till årorna istället.

Efter Antigua var målet att åka mot Saba för att dyka men denna gång tänkte vi att vi kunde segla på dagen isället för att som alltid segla på natten.

Matildas besättning genom Robert

måndag 5 april 2010

April 4th - Rom punch, Rowing boats and Regattas!

Dear friends!

I reasently realized that my last post disappeared somehow on it's way to our blogg and you therefore haven't been able to read anything from our adventureous tales from the Caribbean. Sorry! I will publish that now instead.

Last time you heard from me we were at Dominica. Now we are in the French side of S:t Martin. That means that we now have cruised through the major part of the Caribbean! Tobago Cays is in the south with only something like 100 Nm to Trinidad-Tobago. It have been one great trip!

Can you imagine - the water, the beaches, the small colourful villages, the fresh fruit etc... In the most places people are very helpful and look upon tourist as their most important source of income. That comes with some good sides and some bad. We have experienced both.

In Dominica for example. The village had a really nice atmosphere and felt very friendly. You felt welcome. The prices were very reasonable and the food were great. We would very much like to come back to Dominica. On the island Nevis, which belongs to the country S:t Kitts and Nevis, the feeling were the opposite.

We came to Nevis after been at Antigua - more about Antigua soon - for some nice days. We came during night. It is not easy to sail in to a foreign harbour during darkness, but with good prepreations and a cold head and steady hand it's most often end with a success. What you don't see when you arrive during the night is exactly how recless the ferrys in the harbour drive during buisiness hours...

Well. The swell from the ferrys wasn't actually the problem. The problems came later. After a very time consuming clearence process with the customs, the immigration and port office we went back to our dingy. Due to heavy swell in the harbour we have secured our dingy very well. Still the a police man came up to us and said that our dingy had gone to sea and some generous fishermen or whatever had gone after it to save it. We should pay our gratitude and respect to the heros, at least buy them a beer.

Very well, we know when somebody is trying to fool us, but this time it was a bargain to get away from the silly police man with his pilot glasses and white shirt with alot of golden stripes on it. 20 EC-dollars was okey.

Then we went back to our boat with the intentions of moving our boat from the illeagal anchorage to the leagal bouy - we learned at the custom office that anchoring in Nevis is not allowed, only bouy mooring. Safely moored at the bouy I took our little dingy back to the town harbour to visit the post office. I had learned my lesson and secured my dingy according to all laws of mooring I know - and trust me, I do know them all and how to safely secure a boat and I always have a storm in mind when I do it!

My post office visit lasted maybe 45 minutes. Not long time enough for my mooring to get loose and let go. Evenso, when I came back somebody had untied my mooring in a way that would have made the dingy seaborne if I had been gone for another 10 minutes or so. It was obvious how the mooring line were untied by help of a human hand. After discovering this I looked down at the dingy and found it full of water! Someone had tried to sink our unsinkable dingy.

Angry, sad and disappointed I went down in the dingy and with only help of a sponge started to empty it from water. Then I saw an ugly, stupid old man in the far end of the bridge waving with a bucket trying to sell his bucket to me to use for empty the dingy from water... What do you call that? Management through creative monopoly? Did he actually think he would get that bucket sold? Poor man. Do I have to tell you that we left that island as soon as possible!

Very well, of course you will meet some stupid people when you cruise through so many different countries. 99% of all the people we meet are just wonderful.

In Antigua for example. Oh, I liked Antigua. Antigua has, according to themselves, 365 beaches, one for each day on the year. I have no reason to doubt that! We came to English Harbour in the early morning after a fantastic sail. My friends, these Caribbean nights are just beutiful. We were having just perfect wind. My watch started 0300 hours and the only light on the sky was the Milky Way and a perfect moon. We were doing something like 5-6 knots, which is considered great (that is - don't laugh now, will you - 10-12 km/hour). I had made my self a nice cup of coffee and had my favourite music in the i-pod.

You know, there I was. With a cup of coffee, my i-pod, perfect sailing, warm wind and THE most beutiful heaven above me, thinking that this is the place to be. It was absolutely great. Then you just enjoy and feel happy.

So what do you do then, standing there, when the coffee cup is empty and the album on the i-pod have started over for the second time? One thing you can do, and this might sound silly, but still a challenge everytime, is to try to figure out exactly when the sun will rise. It sounds easy, but in the beginning it's dark and definately still night, then it's still to dark to call dusk. Third time you are convinced, but you are still wrong. Then you just look away for a second or two and suddenly you realize that it have been morning for a while. I wonder how the morning Godess does that?

Very well. Antigua. Nice place! We had a great time at Antigua. English harbour and Falmouth harbour is just next to each other. It's walking distance. We were at the classic old English harbour. It's a well preserved old remaining from the days of english colonialism. It felt like arriving in some small English village. Everything here was close, easy and conveniant. I liked that.

English Harbour is were the classic regatta Antigua classic yacht regatta takes place. Here they have been racing those beutiful old pre-war yachts every spring since I-don't-know-when. Please type in Antigua classic yacht week in the search window at Youtube and see for yourself! It's a beatiful site.

We often strolled down to the more lively harbour of Falmouth Harbour. Here you find nice cafes and restaurants by the water, nice food and nice prices. You sit close to beutiful yachts, super yachts and mega yachts. For you to understand just how big a superyacht is, let me put it like this: An anchor lantern is a light you have to light during nights to make other boats aware of your presence. This is a white 360 degree lamp (compared to the running lights which is a respectivly red, green and white 225 degree lamp on each side of the boat). This super- and megayachts have instead of this white 360 degree lamp a red one on top of their mast(s). Why? - So the air planes don't collide with them! (I'm not 100% sure on this explanation, but it's at least plausible :-)

One of the boats I saw there was the J-boat Velsheda. Please google that and have a look. Yeah, what do you say now? Ahh, isn't she something! (I can't be completely sure if it was Velsheda, because she has a sister ship that is confusingly similar, but you get the idea anyway).

Antigua is often the first place you arrive to when you go from the Cannaries to the West Indies. First day we witnessed the arrival of some crazy people that had been ROWING over the Atlantic! Can you imagine? Rowing over the Atlantic? One boat among them had been rowing since the 6th of December!! My god! Here we are complaning on Babian butt after some weeks. I will not complain any more... (Babian Butt is what you get after sitting most of the day on rough plastic surface that rock from side to side day around).

In the evening one day we took a taxi up the hill to Shirley Hights.That is a bar on top of a high hill, with a stunningly beautiful view over the bay and island. Here we listend to steel band, reaggea, caribbean live music under the stars. We had rom punch and grilled meat and it was a great party. Lot's of people and great atmosphere. That felt very Caribbean to me.

After Antigua we have been exploring the fabulous dive waters at the volcano island Saba (check that out at google!). I also have a good story from Guadeloupe that I didn't tell you now, so keep looking for updates on our blogg, I will tell you that story soon. But for now, I say: over and out.

To all my berliner friend: I miss you and I'm looking forward to meet you again on the other side of the Atlantic!

For now: Auf wiedersehen! Tschüss!