världsberömda klipporna The Needles i The Solent mellan ön Isle of weight
och det engelska fastlandet. Vilken känsla att passera dessa klippor som
man har sett så ofta på bild och tv och i reklam! Det har inte blivit så
många uppdateringar av bloggen på sistone eftersom modemet till
kortvågsradion ombord är trasigt. Uppdateringar kan därför bara göras när
vi har tillgång till internet.
Igår angjorde vi alltså Isle of weight! En båtgranne i Falmouth
rekommenderade det lugna Yarmouth som val av nästa hamn framför det lite
mer "busy" Cowes. Vi gjorde slag i saken och bestämde oss för att kolla in
denna lilla by på ön. Det visade sig vara en riktig vinstlott. Vi ramlar
rakt in i en träbåtsfestival för gaffelriggade båtar. Över 160
gaffelriggare i hamnen och fullt drag i hamnen. Ni kan tänka er hur
festligt det såg ut när flera hundra master var klädda i flaggspel som
vajade i vinden. På kajen stod öl- och mattälten tätt och livebanden
tävlade om att höras mest. - Härligt!
Eftersom hamnen var full trodde vi aldrig att vi skulle få komma in till
kaj, men det fanns en boj utanför som vi kunde ta. Välordnat som det är
här i England blev debarkeringen en smal sak. Det var bara att kalla upp
vattentaxin på VHF:en så kom de och hämtade oss. Behövde inte sjösätta
någon jolle! Underbart enkelt.
Strömmen här i The Solent sätter hårt, men lyckligtvis har vi Neap just nu
och kvällen bjöd på vindstilla och sol, så att motorsegla upp längs det
utgående tidvattnet gick ovanligt bra. När det är Spring sätter strömmen
upp till 4 knop och har man dessutom vinden emot sig är det bara att leta
efter en annan hamn...
Idag ligger vi i centrum för världens elitsegling, det världskända Cowes.
Det är lite som Sandhamn i kubik. Att säga att det här är lite "busy" är
en lätt underdrift. Har aldrig sett så många båtar på en och samma gång.
Det är en fruktansvärd trafik. Containerbåtar, segelbåtar, söndagseglare,
kappseglare, motorbåtar och superyachts, ribbåtar och höghastighetsfärjor,
linfärjor och allt i en enda salig röra. Det är riktigt, riktigt trångt
emelllanåt. Lägg här till mycket stark tidvattenström, som dessutom har
två högvatten varje dag vid Spring-tid, och bra med vind, så har du
ungefär Cowes en vanlig lördag i juni. Helt underbart.
Falmouth var betydligt lugnare. En fantastiskt charmig, helt underbar
liten stad vid Lands End. Det finns så mycket fina platser här att se så
att England blir nästa långfärdsresemål att drömma om är nog redan klart
för min del.
I kväll, med utgående tidvatten, skall vi sätta av mot Dover. Det är inga
avstånd längre. Efter att ha räknat avstånden i fyrsiffriga nummer, känns
100 distans som nästgårds. Från Falmouth till Yarmouth var det ungefär 160
distans och det tog vi i ett nafs.
Vädret är varmt och skönt och känns som en fin svensk sommar. Båten är
varm, torr och ombonad så seglingen här känns så mycket lättare, skönare
och mer avslappnad än ute på Atlanten.
Vi hörs igen när vi kommit till Dover.
//Urban, Matildas kapten, nu med ny bestättning: ägaren Magnus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar